Historiens slut

En av de mer kontroversiella teserna i den samtida statsvetenskapslitteraturen formulerades av professor Francis Fukuyama i Historiens slut och den sista människan (Norstedts 1992). Grovt förenklat går hans resonemang ut på att slutet på det kalla kriget också innebar den liberala västerländska demokratins slutgiltiga seger. Till skillnad från vad Karl Marx förutspådde, menar Fukuyama, så kommer det inte att komma någon revolutionär kraft och välta kapitalismen över ända.

Om Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven läste riktiga böcker skulle de säkert hålla med. I helgen återkom de båda efter ledigheterna till politikens rampljus i intervjuer i SVT:s Agenda respektive Ekot i Sveriges radio.

I Agenda förklarade Reinfeldt att ett femte steg i jobbskatteavdraget förvisso fortfarande vore önskvärt, men att ”det måste finnas ett utrymme för det”, vilket betyder att det antagligen aldrig blir av, trots vallöftet. Den borgerliga regeringens erbjudande till väljarna är i dag alltså status quo.

I Ekot formulerade Stefan Löfven äntligen – efter ett års grubblande – de tyngsta punkterna i Socialdemokraternas politik. Restaurangmomsen ska höjas, rut-avdraget ska inte gälla läxhjälp och höginkomsttagare (över 60000 kronor i månaden) ska inte längre få åtnjuta fullt jobbskatteavdrag.

Krogmomsen kostade 5 miljarder kronor. Den huvudsakligen symboliska rikemansskatten ska dra in 1 miljard. Och läxläsningen är felräkningspengar i sammanhanget. Till detta skall läggas Socialdemokraternas tidigare besked om att de sänkta arbetsgivaravgifterna på ungdomsjobb ska avskaffas, vilket landar på omkring 15 miljarder kronor om året.

Skillnaden mellan alternativen uppgår alltså till drygt 21 miljarder kronor.

Den offentliga sektorns totala intäkter beräknas i år bli 1 824 miljarder kronor, varav statens inkomster väntas vara 830 miljarder kronor. Skillnaden mellan höger och vänster, när Stefan Löfven får bestämma, är alltså 2,53 procent.

Francis Fukuyama nickar instämmande.