Högkvarteret svarar om ÖB:s försäkringspremier

I en post på ledarbloggen om svårigheterna att rekrytera deltidssoldater till det nya yrkesförsvaret tog jag upp problemet med de civila arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar och pekade på en riktig försäkringslösning som modell. Nu replikerar Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten:

Låt oss göra ett tankeexperiment om än mycket hypotetiskt. Claes Arvidsson får ett erbjudande från den största morgontidningen om att få göra en reportageresa och får tillfälligt ledigt från ledarredaktionen. Reportaget innebär att Arvidsson ska lämna det ombonade kontoret och i stället skriva några artiklar från bönpallen på en moped i en av Afrikas mer trafikintensiva storstäder.

Olyckligtvis skadas Arvidsson så illa att vid hemkomsten till Sverige väntar några års rehabilitering. Försäkringar och annat var glasklart så det råder ingen tvekan om vem som bär det ekonomiska ansvaret.

Kommer nu den politiske chefredaktören att glädjas åt att Svenska Dagbladet inte lider någon ekonomisk skada eller kommer han att sakna Arvidssons vassa penna, blixtrande intellekt och förmåga till helhetsperspektiv?

Utan att kunna ledarredaktionens inre liv så dristar jag mig att tro det är det senare. Ibland är det inte så enkelt som att det är formalia eller regelverk som styr människors överväganden. Nuvarande lagstiftning säger att det är huvudarbetsgivaren som har rehabiliteringsansvaret, för våra tidvis tjänstgörande soldater innebär det att det är den civila arbetsgivaren.

Det kan förefalla självklart att det ska vara Försvarsmaktens ansvar och det är också den känslomässiga reaktionen hos många i organisationen inklusive hos överbefälhavaren. Det pågår därför nu ett särskilt arbete inom Högkvarteret för att skapa de bästa förutsättningarna för våra veteraner. Där ingår bland annat kontakter med andra myndigheter för se hur samhället i sin helhet agerar. Resultatet kan bli att det som är en självklar reaktion i dag kommer att se helt annorlunda ut i morgon som färdig lösning. Det är också möjligt att det tilläggsdirektiv till Veteransoldatutredningen som ska redovisas 1 februari 2013 kommer att ge en del av svaren.

Den formella frågan är dock bara en del och kanske den minsta som mitt tankeexperiment ovan pekar på. Arvidsson menar att jag är förvånad, inget kunde var mer felaktigt. Det är denna del av reformen som kommer att vara den svåraste att genomföra, nämligen införandet av personalkategorin tidvis tjänstgörande soldater (populärt deltid).

Användandet av sådana kommer att ställa stora krav på Försvarsmakten och samhället i stort.  Målet är en insikt bland beslutsfattare att de som tjänstgör hos oss kommer att vara bättre medarbetare, med större färdigheter och bättre rustade för ett utmanade yrkesliv än de som inte tjänstgjort som soldater och sjömän. Det gäller i synnerhet små och medelstora företag, där varje individ har en nyckelkompetens som inte kan undvaras. Då talar vi om helt andra faktorer och inställning till rikets försvar där allas del och vinster av systemet måste vara tydliggjort.

Det är den tuffa resan framöver.

För övrigt är egennytta en väldigt svag drivkraft för statens tjänstemän, i alla fall för mig. Mitt mål är så små marknadskostnader som möjligt. Det förstår säkert Arvidsson även om det är roligt att antyda annorlunda.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör