Per Gudmundson
Är det en kommunal kärnuppgift att sälja mobiltelefoni? Det kan man fråga sig när det uppdagas att en rad mellansvenska kommuner ägnar sig åt att kränga telefoni och mobilt bredband.
Stiftelsen Den Nya Välfärden och deras Företagarombudsman påpekar i en ny rapport att elva kommuner, genom ett företag som heter Bixia, tillhandahåller telefoni – något som ju marknaden annars har visat sig kunna åstadkomma tämligen väl.
”Typisk kommunal kärnverksamhet är vård skola och omsorg. Företagarombudsmannens utredning visar att Bixia på flera områden konkurrerar med det privata näringslivet. Ägarkommunerna ägnar sig därmed åt olaglig verksamhet.”
Man kan i och för sig föreställa sig svenska kommuner – i glesbyden, alltså – där mobiltelefoni kunde anses ingå i det kollektiva ansvaret. På vissa platser är det inte lätt att lyckas få lönsamhet på marknaden. Att Linköping och Växjö, exempelvis, skulle vara hårt drabbade av något marknadsmisslyckande på mobiltelefoniområdet är dock svårt att tro.
Det kommunala mobilföretagandet är dåligt av flera skäl, förklarar Företagarombudsmannen:
”Att kommuner expanderar och bedriver olagliga verksamheter genom kommunala bolag är olämpligt av följande skäl.
1. Konkurrensen på marknaden snedvrids. Ofta är det lokala mindre aktörer som får problem när kommuner går in som konkurrenter.
2. Kommunerna riskerar skattemedel. Många av de kommunala bolagen startar upphögriskprojekt. Inte sällan kostar det skattebetalarna stora summor i slutändan.
3. Demokratisk insyn. Kommuninvånarna har sämre insyn i de kommunala bolagen. Det finns i dagsläget inte heller någon möjlighet att överklaga beslut fattade i ett kommunalt bolag, hur felaktiga de än är.
Ägarkommunernas agerande kan inte få fortgå. Företagarombudsmannen uppmanar kommunernaatt genast upphöra med sin lagstridiga verksamhet, genom att avveckla sitt engagemang i Bixia eller genom att Bixia upphör med den olagliga verksamheten.”