Samtal med Sejmens talman Ewa Kopacz

I veckan avhölls det tredje svensk-polska parlamentarikerforumet. Ett 15-tal polska parlamentsledamöter var på plats i riksdagen. I samband med forumet träffade jag Ewa Kopacz som är talman i Sejmen, det polska parlamentets andra kammare, och vice ordförande i regeringspartiet Medborgarplattformen:

Inflytande i EU handlar i hög grad om att skapa starka koalitioner. Inom vilka områden finns bäst förutsättningar för Polen och Sverige att göra gemensam sak?

– Sverige är vår partner i en rad europeiska projekt. Det första som jag vill ta upp är utvidgningspolitiken. Det finns kritiker som hävdar att i dessa kristider bör den processen saktas ner. Östliga partnerskapet, som uppstod på Polens och Sveriges initiativ, är enligt min uppfattning, det bästa svaret på de utmaningar vi har att göra med.

Nästa viktiga projekt, som binder våra länder samman, rör försvars- och säkerhetspolitiken . Tack vare den  kan vi minimera riskerna och möjliggöra en trygg och fri utveckling av EU:s medlemsstater.

Östersjöstrategin med alla dess olika delar som t ex sjöräddning och miljöfrågor, är ett projekt som jag särskilt vill gratulera Sverige för.

I vilka frågor står Polen och Sverige längst från varandra?  Jordbrukspolitiken är ett område. Finns det andra?

– Visst finns det sådana områden. Varje stat har rätt att ta till vara sina intressen, men det gäller att inte gå för långt så att EU:s gemensamma intressen kränks. Konflikter handlar i regel om pengar. Vi följer väldigt noga hur Sverige agerar i diskussionerna om struktur- och sammanhållningsfonderna i EU:s budget 2014-2020. I den frågan är vi oeniga.

Enligt min mening  ger medfinansieringen av projekt i EU:s nya och mindre utvecklade medlemsländer dessa en chans att snabbare komma i kapp. Polen är ett bra exempel. Historiskt har vi inte haft det lätt. När jag ser på mitt eget land kan jag konstatera att omvandlingen har varit väldigt snabb på senare tid. Sammanhållningspolitiken möjliggör utveckling inte bara av Polen, utan den skapar tillväxt i hela unionen.

Eurokrisen har framtvingat en diskussion om EU:s framtid och med Polen som en aktiv deltagare. Samtidigt pågår diskussionerna om långtidsbudgeten. Utrikesminister Sikorski förespråkar ”mer Europa”. Vad betyder det?

– Man kan säga att krisen i de rika EU-länderna mildras genom mer stöd till de fattigare medlemmarna. Varje euro som investeras i de nya medlemsländerna bidrar också till en snabbare ekonomisk utveckling i de rikare EU-staterna. Jag tycker att Polen, som trots krisen har en tillväxt på två procent av BNP, visar att EU-stödet fungerar.

Jag tycker alltså inte att vi främst ska fråga hur mycket EU-medel som ska anslås, utan den centrala frågan är hur effektivt de används. Med samma nivå på stöden, använda på ett effektivt sätt och under kontroll, ökar tillväxten snabbare och utvecklingen blir bättre i hela EU.

Hur ska man säkerställa att medlen används på ett effektivt sätt?

–   De senaste åren har visat att Polen effektivt kan använda EU-medel. Vi delar gärna med oss utav våra erfarenheter.

Polen och Sverige har varit pådrivande för EU:s Östliga partnerskap och då inte minst i fråga om Ukraina. Det nyligen hållna parlamentsvalet blev dock en bekräftelse på att den politiska utvecklingen går åt fel håll. Är det ett tecken på att partnerskapspolitiken – med sin grundtanke om more for more (och less for less) – behöver förnyas?

– Vi följer utvecklingen noga och 40 parlamentariker från Sejmen deltog som valobservatörer vid parlamentsvalet i Ukraina. Jag tycker dock inte att relationerna till Ukraina ska omvärderas. Vi måste göra allt vi kan för att föra Ukraina närmare EU, hjälpa landet att lära sig demokrati och demokratiska förhållningssätt. Det är alltid en process, en evolution snarare än en revolution. Vi bör dock vara konsekventa, så att Ukraina hämtar inspiration från väst.