S utan utrikespolitisk trovärdighet

I morgon beslutar riksdagens utrikesutskott att regeringen ska erkänna Västsahara. Det är en enig opposition som är pådrivande. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna samarbetar med Sverigedemokraterna för att köra över Alliansen. Därmed överger Socialdemokraterna den hittills rådande principen att det är regeringen som ska fatta beslut om erkännanden, samtidigt som man ger Sverigedemokraterna inflytande över utrikespolitiken.

Men Socialdemokraterna kastar inte bara den utrikespolitiska stabiliteten överbord för att få en chans att snubba Alliansen. Partiet går också emot den egna övertygelsen. Egentligen är Socialdemokraterna emot ett erkännande.

Den socialdemokratiska partistyrelsen rekommenderade avslag på en rad motioner om att erkänna Västsahara så sent som vid den förra S-kongressen 2009. Föredragande var Urban Ahlin:

”Skälen är flera. Dels uppfyller man inte kontrollkriteriet, och partistyrelsen anser inte att erkännande av stater ska ske som en politisk markering. Dels tillsattes i januari 2009 Christopher Ross som ny FN-representant för Västsahara och han måste ges rimlig tid att arbeta. Slutligen skulle ett erkännande utan att ha stöd av andra EU-länder helt isolera Sverige i frågan, och göra oss irrelevanta i EU:s diskussioner om allt annat som rör Västsahara.”

Agerandet är inte särskilt trovärdigt, och duger inte för ett parti som gör anspråk på regeringsmakten.