Maria Ludvigsson
Det är en demokratifråga säger forskaren Ingeborg Nilsson, Umeå universitet, i P1 Morgon. Hon tycker att alla pensionärer över 75 år som idag inte har och nyttjar en dator ska få varsin. Gratis. Vem som ska betala för att de ska bli just gratis? -Kommunerna, tycker Nilsson.
Nu kan det ju också vara så att de personer över 75 som idag inte har någon dator trivs alldeles utmärkt med livet ändå. Att de inte känner behovet eller suget och därför har gjort det rationella valet att inte skaffa dator.
Nilssons förslag andas just en sortens välmenande tillrättaläggande som utgår från en stereotyp människosyn. De som inte prioriterar som jag lider och borde uppmuntras, stimuleras, att göra det. Vill de inte ha en dator, ja då skaffar vi en till dem i alla fall.
Nu finns det mycket annat som vuxna personer över 75 år säkert skulle uppskatta att få kommunal hjälp med. En god, och gott vuxen, vän beskriver att det är svårt att få just den hjälp han behöver av hemtjänsten. Det är så mycket de vet att de inte får göra. (Som att laga pannkakor när han är sugen på det.)
Varför är det så svårt att utgå från vad personerna i fråga själva önskar, och inte utifrån vad vi andra tycker att de borde önska sig. Pannkakor framför datorer.