Nej, amerikanerna väljer inte envåldshärskare

Den amerikanske president som väljs i dag blir inte bara stats- och regeringschef utan också överbefälhavare. Men han blir inte envåldshärskare.

Man skulle lätt kunna tro det. Det är ett sådant oerhört fokus på tvekampen mellan Barack Obama och Mitt Romney att man lätt glömmer bort att det finns fler hus i Washington än Vita huset: representanthuset, till exempel. I själva verket kan valen till kongressens båda kamrar, som också äger rum i dag, visa sig väl så viktiga som presidentvalet.

Hela filosofin bakom det amerikanska styrelseskicket är att politisk makt inte ska samlas utan delas och att statsmaktens olika grenar ska balansera varandra. Presidenten leder regeringen, men det är kongressen som bestämmer om skatter och utgifter och står för lagstiftningen. Presidenten kan lägga in sitt veto mot en lag han inte gillar, men det är inte fritt fram för honom att trumfa igenom lagar efter eget huvud.

Samtidigt bygger de personfixerade presidentvalskampanjerna upp enorma förväntningar på vad en enskild individ ska kunna åstadkomma.

Talet om Clintons välfärdsreform, Bushs krig och Obamas stimulanspaket är inte alldeles taget ur luften. Presidenterna argumenterade för sin sak, drev på och satte sin prägel på frågan. Men politiken hade inte blivit verklighet om inte kongressen hade varit med på noterna. En president som kommer på kant med folkförsamlingen får väldigt svårt att få sina idéer förverkligade.

Det är vad som hänt Barack Obama. Under hans två första år som president hade Demokraterna majoritet i kongressens båds kamrar, vilket gav möjlighet att fatta kontroversiella beslut i stora frågor trots svagt (stimulanspaketet) eller obefintligt (sjukvårdsreformen) stöd från Republikanerna. I den demokratiska historieskrivningen var Republikanerna omöjliga att komma till tals med, enligt Republikanerna gjorde Obama och Demokraterna inga seriösa försök.

Hur som helst blev konflikten total och efter Demokraternas förluster 2010 blev läget alldeles låst. Inget tyder på att den saken ändras i dag. Den som vinner av Obama och Romney blir för all del världens mäktigaste man, men världens mäktigaste man är inte alltid så mäktig.