Benjamin Katzeff Silberstein
Frågorna om vilket regeringsalternativ som erbjuds från vänsterhåll i svensk politik är en viktig angreppspunkt från regeringens håll. Det är en kritik som bara är rimlig till en viss del, i dagens läge, ty vi skriver 2012 och det är nästan två år kvar till nästa val och mycket kan fortfarande hända.
Men – och detta är ett viktigt men – frågan är om den klyfta som finns mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i grundläggande politiska värderingar ens kan överbryggas. Det framstår tydligt under morgonens pågående partiledardebatt.
När vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt får ordet pressar han socialdemokraternas företrädare i kammaren, Mikael Damberg, så hårt i frågan om privata aktörer och vinster i välfärden att det nästan låter som om det var Caremabossen själv Sjöstedt pratade med. Och Damberg svarar med att ställa frågan: ”Ställer Socialdemokraterna upp på Vänsterpartiets modell [i vinstfrågan]?”, och besvara den med önskvärd tydlighet: ”nej, jag tror faktiskt inte det.” Damberg fortsätter med att understryka att kvaliteten på välfärdstjänsterna är det viktiga – inte vilken aktör, privat eller offentlig, som driver den. Och att privata alternativ i välfärden är ”viktigt.”
Så mycket skiljer sig synen mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, i den fråga som väntas bli valrörelsens viktigaste.