Replik om LO:s historia

Vi förstår att vi inte kan övertyga Maria Ludvigsson med detta
genmäle. Det beror på att hon ju inte läst boken – i bästa fall ögnat
sig igenom det sista sammanfattande kapitlet där vi medvetet
provokativt talar om de vägval som LO måste göra inför framtiden. Hade
hon läst de övriga kapitlen hade hon märkt två saker. För det första
att vi inte alls sopar LO:s nuvarande problem med sjunkande
medlemsantal och en splittring kring lönepolitikens innehåll under
mattan. För det andra  att vi inte alls hävdar ”att allt är
nyliberalismens fel”. Tvärtom betonar vi 90-talskrisens stora
betydelse samt de faktiska yttre förändringar i form av Sveriges
inträde i EU samt den allmänna globaliseringen.
När det gäller LO:s framtida val tror vi att detta inte är oviktigt
även för Sveriges långsiktiga förmåga att vara konkurrenskraftigt. Vid
två tillfällen sedan Andra världskriget har LO:s samhällsansvar varit
av betydelse. Det gällde under 1950- och 60-talet för att tämja
inflationen och de makroekonomiska  obalanserna och det gäller efter
1996 med det så kallade Industriavtalet. Vi menar att det vore djupt
olyckligt om inte LO kunde få spela en sådan roll även i framtiden.
När väl ansvariga politiker får bukt med den höga arbetslösheten så
kommer parternas lönesamordnade roll att behövas.

Anders L Johansson

Lars Magnusson