Benjamin Katzeff Silberstein
”Positiva resultat av illa ansedd reform”, rapporterar Sveriges radio från Zimbabwe. Det man syftar på är den landreform som Zimbabwes ökände president Robert Mugabe drev igenom runt millennieskiftet, det vill säga. Då Mugabetrogna paramilitära ”krigsveteraner” drog runt landet och misshandlade och i vissa fall mördade de jordägare som vägrade att lämna sina hem. Reformen lanserades precis efter att Mugabe förlorat en folkomröstning om ny konstitution, och behövde samla kärntrupperna. I stort sett alla är överens om att en landreform behövdes i Zimbabwe, men den som genomfördes motiverades till stor del av Mugabes eget maktbegär.
”Positivt” är ju också ett sätt att uttrycka saken. Snarare verkar det som att jordbruket har börjat hämta upp sig efter de år av katastrofnivåer som följde Mugabes våldsamma landreform. Den fick tusentals vita zimbabwier att fly landet på grund av sin hudfärg (de som fått utstå mest lidande på det stora hela under Mugabes styre är dock, måste man påpeka, den svarta majoritetsbefolkningen).
Att jordbruket börjat visa bättre siffror är naturligtvis mycket glädjande, och flera studier visar detta, som SR konstaterar. Men att läget börjat stabilisera efter att reformen slagit stora delar av jordbruket i spillror är knappast skäl nog att utropa den som positiv.