Claes Arvidsson
Statsminister Jens Stoltenberg har lagt ”regeringskabalen” och ombildat ministären för Arbeiderpartiets del. Det var inte oväntat. Koalitionen mellan Arbeiderpartiet, Sosialistisk Venstre och Senterpartiet är i stort behov av att piggas upp. Småpartierna dansar dessutom kring spärrgränsen.
Det helt centrala är dock att Arbeiderpartiets sikte är inställt på nästa års Stortingsval – och behovet av en provlanseringen av en ny statsministerkandidat. Jens Stoltenberg har varit på väg ut ett tag, och efter 22 juli-kommissionens förödande kritik har det blivit naturligt att konkret förbereda det steget. Kommissionen var inte nådig ifråga om hur regeringen misskött den nationella säkerheten. Man pekade även på Stoltenbergs eget och väldigt konkreta beslut att inte lyssna när krav ställdes på att han skulle sätta fart på den planerade höjningen av säkerhetsnivån kring regeringskvarteret. Läs mer här och här
I spekulationerna om vem som skulle kunna efterträda Stoltenberg har utrikesminister Jonas Gare Støre varit ensam lågoddsare. Han tar nu steget in på den inrikespolitiska arenan för att som hälsominister bli mer av just inrikespolitiker. Samtidigt är det knappast ett lätt pastorat att ta över.
Støre är en skicklig utrikespolitiker men känns han verkligen som en framtidsman som kan ta över statsministerposten. Han ser lika gråsliten ut som Stoltenberg.
Och det ser onekligen klent ut också om man ser lite längre framöver. Ungdomsförbundets ordförande Eskil Pedersen har nog framtiden bakom sig sedan kritiken mot hans agerande på Utøya nu har kommit fram. Läs mer här, här och här.
Som opinionen nu ter sig behöver dock inte Arbeiderpartiet bekymra sig om vem i partiet som ska ta jobbet som statsminister. Om det vore val nu skulle det bli regeringsskifte och Høyres Erna Solberg ta över som statsminister. Høyre håller stø kurs i opinionsmätningarna som största parti och i den senaste vem-vill-du-ha-som-statsminister svarade hälften Erna Solberg.