I Svenska Dagbladets ledare den 20/9 svingar Maria Ludvigsson vilt omkring sig kring vårt förslag att verka mot vinstuttag i välfärden. Först och främst vill vi göra det fullständigt klart, att vårt förslag inte är riktat mot privata utförare. Vår vilja är att skapa den allra bästa välfärden i världen och för att klara det, måste de skattemedel vi alla bidrar med användas fullt ut och eventuella överskott måste gå tillbaka till verksamheten. Vi ser gärna fler aktörer i välfärden men syftet att driva exempelvis ett äldreboende får aldrig vara att göra vinst. Därför anser vi också att riskkapitalbolag inte har något att hämta i dessa verksamheter.
Det är både allvarligt och en smula märkligt att förespråkarna för vinst i välfärden, varav Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson uppenbart är en, försöker måla upp vårt förslag som kontroversiellt. Saken är den, att EU och dess 27 medlemsländer, varav många är borgerligt styrda, har listat en rad verksamheter som ”Sociala tjänster av allmänt intresse ” så kallade SSGI. Detta är tjänster som anses vara så viktiga att de inte bör konkurrensutsättas. Tom Madell som är juris doktor och professor vid Juridiska institutionen vid Umeå universitet listar i sin rapport ”Tjänster av allmänt intresse – ett svenskt perspektiv” upp ett antal olika verksamheter som EU benämner som SSGI, vilket är precis sådana verksamheter vi pekar på. I Sverige har vi varit försiktiga att hävda denna princip i likhet med att vi inte har utnyttjat de möjligheter som finns då det gäller sociala hänsyn i offentlig upphandling. Det kontroversiella ligger alltså inte att vi anser att man inte bör bedriva välfärdstjänster för att göra vinst, utan snarare i att vi i Sverige lagt oss i fronten för det motsatta. Det finns ingen hejd på vad säljs ut och till vem.
Maria Ludvigsson borde läsa Svenska Dagbladets artikelserie ”Välfärdens nya herrar” från våren 2011 (del 1, den 9/3) som på ett pedagogiskt sätt förklarar hur de stora riskkapitalbolagen går till väga för att maximera sin vinst. Det tar sällan ut ren vinst efter skatt utan de lånar stora belopp, köper upp välfärdsverksamheter billigt och sedan säljer de dem väldigt dyrt. Det är en ekonomisk högrisklek med våra skattemedel på ett sätt som knappast kan ses som varken utvecklande för välfärden eller som något som skapar mångfald och valfrihet. I samma artikel läser vi att ägandekoncentrationen är så pass stor att inte någon, inte ens Ludvigsson med gott samvete kan påstå att vi idag har en stor mångfald då det gäller utförare.
När diskussionen någon gång under 90- talet startade om valfrihet och ”egenmakt”, målades det upp en idyllisk bild om föräldrar som skulle starta kooperativa dagis, om personal i omsorgen som skulle ta över äldreboenden och om lärare som skulle börja driva skolor. På detta sätt skulle personal och brukare engageras mer i verksamheterna och nya arbetssätt och metoder skulle tas fram. Detta är numera alltmer sällsynt, utan det är snarare så, att när upphandlingarna ska göras är det lägsta pris som styr och kvalitetsvillkoren förvandlas snabbt till en lägsta nivå för vad som ska göras. De små aktörernas anbud slås ut av stora koncerner med stort kapital. Detta var inte vad någon ville och det går fortfarande att förändra.
Det är dags att se till att vi får världens bästa välfärd. Det är dags för en verklig mångfald och valfrihet och det är dags för de stora riskkapitalbolagen att ”dra” och tjäna sina miljarder på annat håll. Vi är övertygade om att de klarar detta utan hjälp av våra skattepengar.
Joakim Sandell (S), ordförande i Malmö arbetarekommun
Andreas Schönström (S), styrelseledamot i Malmö arbetarekommun
