Kryss som spelar roll

Efter att länge ha surat över den svenskt hämmade varianten av personval som tillåtits sedan 1998 är läsning av SNS-rapporten Personröster och politiska karriärer bra för humöret. (Författad av nationalekonomerna Olle Folke och Johanna Rickne.) Personkryssandet på valsedlarna påverkar partiernas prioriteringar. Vi är långt ifrån ett personvalsystem, men något påverkar kryssmöjligheten ändå hur listorna ser ut och vilka personer som ”hamnar” på valbar plats.
Nomineringskommittéer klingar allt utom samtida eller rak sociala medier-anda. Men de finns och det är där partiernas innegäng sitter för att ordna upp i partimedlemmarnas önskemål om vem, var och vart. På valsedlarna till församling, kommun, landsting och riksdag behövs namn som lockar och personer som vill och anses vara väl lämpade företrädare partiet. Länge var titulaturen viktig. Fru och direktör var vanliga på M-valsedlar, medan ombudsman och metallarbetare toppade S-listorna.
Med personvalsinslaget kan andra egenheter än titlar spela roll och påverka utfallet. Enligt SNS-studien finns dels den direkta och uppenbara effekten, att många personkryss kan påverka vem som står var på listorna, dels den indirekta och något mer saktfärdiga effekten att partierna inför kommande nomineringsprocesser påverkas av personkryssandet. Företrädare som skrapar ihop många kryss kan vinna nomineringskommittéers förtroende på ett sätt som föreningsmöten och flygbladsutdelning sällan kan. Enligt SNS är personkryss viktigare än både ålder, kön och till och med politisk erfarenhet.
Det är inte svårt att föreställa sig graden av gnäll och knorr när somliga seglar upp som väljarnas favorit utan att ha nött stolsits på föreningsmöten. Partikulturer har en tendens att straffa nykomlingar som saknar såväl politisk fostran som kontaktnät och gynna dem som varit med länge nog för att i någon mening förtjäna en topplacering på ”listan”.
I och med personvalsinslaget har väljarnas förtroende kommit att spela roll för partiernas hierarkier. Det är en vinst, som förtjänar att påpekas. När det är sagt kan ett surmulet ”jovars” ändå vara på sin plats. Väljarnas möjlighet att direkt påverka vilka som ska kandidera och vem av de valbara som slutligen vinner deras förtroende, är fortfarande snålt tilltagen.