Tjo faderittan Lambertz! Andra omgången

Det finns mycket man kan säga om Göran Lambertz e-postkonversationer, som publicerades av Expressen igår. Ett sidospår är hur förvånande det är att ingen i hela det gäng av inblandade i härvan kring Bergwall (fd Quick) verkar ha slagits av tanken på att någon skulle kunna komma att begära ut korrespondensen. Flera av dem är ju själva jurister.

Men. Herrarnas brist på förmåga att förutse de möjliga konsekvenserna av sitt handlande är såklart inte det mest slående i sammanhanget. Det är, snarare, hur uppenbart det nu är att Lambertz offentliga debatterande inte syftat till mycket annat än att rädda sitt eget skinn. Det får man såklart göra – den rätten kan ingen förlora.

Men ett justitieråd som Lambertz borde först ha ställt sig frågan: är det verkligen värt det? Är hans personliga heder så viktig att han är beredd att riskera att kompromissa med rättsstatens principer, genom att argumentera för skulden hos en person som redan frikänts?

Lambertz tyckte uppenbarligen det.

Läs gärna ledarsidans tidigare artiklar om härvan kring Bergwall: Lambertz borde vara mer rädd om rättsstaten, Inte läge för politisk Quick-kommission, Allmänheten måste få veta sanningen