Förstår nallebjörnsaktivisterna vad de gjort?

I senaste numret av Frivärld Magasin intervjuas Per Cromwell på Studio Total av journalisten Vibeke Specht om nallebjörnskuppen i Vitryssland. Parallellt får också den vitryske oppositionsaktivisten Juraś Stankievič uttala sig. Han har tidigare suttit fängslad i Vitryssland på grund av sin aktivism och bor idag i exil i Sverige. Det är slående hur mycket PR-byråns syn på den egna aktionen skiljer sig från den hos Stankievič, som själv tillhör den rörelse som Studio Total utgett sig för att vilja hjälpa.

Stankievič är kritisk mot Studio Totals agerande och menar att Studio Totals agerande gav Lukasjenko en anledning att slänga ut ambassadör Stefan Eriksson, som länge varit mycket obekväm för den vitryska diktaturen:

Till Frivärld säger han att ST inte tar ansvar för konsekvenserna av sitt handlande. Istället har man möjliggjort för Lukasjenko att slänga ut den, för regimen, mycket obekväma diplomaten Stefan Eriksson och stoppa ett ovärderligt demokratiarbete.

Hur besvarar då Studio Total kritiken? Per Cromwell får frågan:

Den svenska diplomaten Stefan Eriksson har hjältestatus bland oppositionen. Är det inte en stor förlust för utvecklingen att han inte längre kan fortsätta sitt arbete?

-Nej, förlusten är större för diktatorn eftersom han med sitt agerande mot Sverige fick såväl EU som USA mot sig. Det är värre än att ha en bråkig ambassadör som äter middagar med oppositionen.

”Äter middag med oppositionen”? Som om Stefan Erikssons demokratiarbete skulle ha varit begränsat till detta. Det är inte för middagsbjudningar som Eriksson fått sin höga status bland Vitrysslands oppositionella. Stankievič ser knappast Eriksson som en trevlig middagsvärd och han är kritisk mot Studio Total. Återigen från artikeln i Frivärld Magasin:

-De [Studio Total] förstår inte situationens komplexitet. Repressionen mot oppositionella har nu blivit ännu hårdare. Den svenska diplomatin har kunnat vara både kompromisslös i sin retorik mot Alexandr Lukasjenko och skapa ovärderliga och effektiva kanaler mellan representanter för demokratirörelsen och beslutsfattare utanför landet. Stefan Eriksson lyckades nå ut även till vanliga vitryska medborgare.

I Stefan Eriksson har Sverige inte bara haft en duktig diplomat utan också en aktiv, kompetent och uppskattad ambassadör för demokratiaktivism. Som vi på ledarsidan skrev i somras visar ambassadörer som Eriksson på att det viktigaste på lång sikt är relationer med befolkningar och nationer snarare än med stater och politiker. Det är inte förvånande att vitryska oppositionella beklagar att han är borta.

Förvånar gör däremot den brist på ödmjukhet som Studio Total visar upp i intervjun med Frivärld Magasin. Många oppositionella säger att nallebjörnsaktionen gjort läget svårare för dem, och de betraktar utvisningen av Eriksson som en stor förlust. Det borde vara självklart att lyssna på deras röster, oavsett vad man tycker om nallebjörnsaktionen i sig.

Förklaringen till Studio Totals attityd finns kanske i svaret den sista intervjufrågan till Per Cromwell. Det lyder:

Hur insatta är ni i vad Stefan Erikssons arbete möjliggör för oppositionen – är det inte svårt att bygga upp riktig demokrati från grunden?

-Vi är inga Vitrysslandkännare och rent hypotetiskt är det möjligt att vi kanske inte hade genomfört detta om vi hade varit det. Men om alla betraktar problemställningen på samma sätt blir lösningarna identiska. Det kan vara bra att inte veta allting.

Hela intervjun finns att läsa här.

På söndag går Vitryssland till ”val” (så mycket val man nu kan tala om i den hårda diktaturen). De vitryska väljarna och oppositionella hade säkerligen vunnit på att ha en kraft som Stefan Eriksson på plats som övervakare och stöd. Mer om söndagens val kan du läsa i den här artikeln av Östgruppens ordförande Martin Uggla.