Finland är mer än försvaret

Den finländska huvudstaden går i år i designens tecken. Helsingfors är tillammans med grannkommuner designhuvudstad 2012. Man tar det på stort allvar. Det handlar om att visa upp Helsingfors (och Finland) för världen som en dynamisk plats i det modernas framkant. Sätta Helsingfors på kartan, som det brukar heta. Ambitionen sträcker sig dock längre än till den globala besöksnäringen. Huvudstadsåret vänder sig också till dem som redan är på plats, Helsingforsborna.

Utställningar och events avlöser varandra. I HI Design 2012 visade den finska industrin upp ett antal tunga pjäser – och designens roll för dessa. Särskilt hade jag sett fram emot se Patrias pansarterrängfordon AMV 8×8. Det handlade inte om Marimekko, om man säger så.

Tyvärr var HI Design över när jag kom till Helsingfors. I stället fick jag möjlighet att vara med vid öppnandet av den nu pågående ”Vardagsskatter – minivärldsutställning om design ger en unik överblick över den internationella formgivningen”. Som för det mesta är det ömsom vin och ömsom vatten. En hel del av de tjugo länder som är representerade är inte precis sådana som förknippas med design – och det gjorde jag inte heller efter att ha sett bidragen.

I en tid när design närmar sig konstarterna är utställningen en påminnelse om vad som ändå är dess praktiska grundfunktion. Den är också en påminnelse om att vikten av att inte bli blind för den estetiska dimensionen i vardagen.

På ett annat plan kan Vardagsskatter  ses som ett uttryck för viljan att sätta en annan bild än den som Sannfinländarnas kometkarriär hos väljarna har satt av Finland utomlands. Och nej, Timo Soini var inte  på vernissagen.

Men båda Finland fanns redan före riksdagsvalet 2011 som förvandlade Sannfinländarna från riksdagens minsta parti till att på håret bli dess näst största (från 4,1 till 19,1 procent av rösterna). De fanns också efter presidentvalet 2012 i vilket De grönas Pekka Haavisto sensationellt gick vidare till andra omgången (men blev klart slagen av den utmärkte Sauli Niinistö). Och finns förstås också nu.

Sannfinländarna har inte precis rosat den politiska marknaden utan har partiets representanter har tvärtom gång efter annan gjort bort sig, ställt till skandaler och åtalats. Som vanligt i populistiska partier betyder ledaren nästan allt för att hålla i hop den disparata skaran förtroendevalda, men också för att hålla väljarintresset vid liv. Trots allt liv och kiv kommer Sannfinländarna att skrälla också i kommunvalet i oktober och med samma insulära grundbudskap.

Soini betonar gång på gång att kommunvalet först och främst ska vara en omröstning om euron. Eurokritiken går också hem långt utanför kärnväljarna. Liksom i Tyskland tryter tålamodet över att skötsamma Finland ska behöva rycka ut med ekonomiskt stöd till nödlåneländerna.

Det finns röster att hämta på euron, och det försöker också det i valet 2011 svårt sargade centerpartiets nye partiordförande Juha Sipilä göra. Det går inget vidare. Den rätt färglöse IT-miljonären står sig ganska slätt mot Soinis one-liners även om Sipilä inte heller skräder orden.

Regeringen klarar sig bra. Trots bistra tider, bråk om kommunsammanslagningar, bemanning inom vården och andra knepiga frågor fungerar sexpartiregeringen till synes utan större friktioner. En nyckelfaktor är den goda relationen mellan Samlingspartiets ledare, statsminister Jyrki Katainen, och Socialdemokraternas partiledare finansminister Jutta Urpilainen. I opinionsundersökningarna inför kommunvalet är de två stora regeringspartierna jämnstora (20 procent).

Det är dock mest upp för S som har vunnit på att vara den svalare parten i hanteringen av stödkraven i eurokrisen. Både Katainen och Urpilainen står dock stadigt på eurons sida – av ekonomiska skäl men också för att Finland av säkerhetspolitiska skäl vill tillhöra EU:s kärna. Lätt motvilligt låter sig Finland baxas med när federalismen ökar eller som europaminister Alexander Stubb valt att kalla det för ”selektiv intensifiering”.

Från ett svenskt perspektiv leder annars regeringens sammansättningen med Vänsterförbundet, De gröna, Socialdemokraterna, Svenska folkpartiet, Kristdemokraterna och Samlingspartiet snarare  tanken till en svårbegriplig installation än till praktisk vardagsdesign. Men det är också Finland.