Fler frågetecken kring krisande EU

Dagens huvudledare handlar om det ”state of the union”-tal som EU-kommissionens ordförande Barroso höll igår. Mycket mer finns att säga än vad som står i artikeln. Exempelvis kan man fråga sig om det alls finns några likheter med den amerikanska presidentens motsvarande årliga tal med samma namn. USA:s president håller sitt tal som en statsman vald av folket, bärande deras förtroende. Barroso är måhända indirekt vald av EU:s medborgare via våra EU-parlamentariker, men frågan är hur många som skulle kunna känna igen honom och peka ut honom på bild. Hans linjetal var ord från en byråkrat av mycket hög rang, snarare än från en statsman i ordets verkliga betydelse.

Man kan också fråga sig om Draghis några dagar gamla utfästelse om obegränsade köp av statsobligationer är ett sådant starkt skäl till lugn som det framställts som på vissa håll. Visst, det var ett starkt beslut av stor vikt för att lugna marknadernas farhågor i detta nu, men längre fram kan frågetecken vänta. I gårdagens Financial Times diskuterade Martin Wolf vad som kan hända i ett läge där ECB och det land som ska ta emot dess stöd först träffar en överenskommelse om nödvändiga reformer, och en ny regering sedan väljs i landet – en regering med en helt annan politik än vad ECB och den tidigare regeringen kommit överens om. Skulle ECB då helt sonika sluta upphöra med stödköp? Knappast sannolikt, menar Wolf, då obligationsmarknaden i ett sådant läge skulle ”implodera”.

De nya stödåtgärderna omgärdas av starka ramar, menar dess arkitekter, men frågan är om de kommer att hålla genom alla lägen. Risken är att överenskommelserna, liksom stabilitetspakten, långsiktigt töms på mening eftersom ingen av de inblandade vågar ta till motåtgärder då överenskommelserna bryts.

Den som vill balansera upp alla de pessimistiska rösterna om Europaläget rekommenderas Anders Bollings bloggartikel om nyttan och värdet i euron. Bolling menar att dagens syn på euron som slitande istället för enande är alltför kortsiktigt, och att utfallet i tunnelns ände kan bli positivt. Det är bara att hoppas att han har rätt.