Ledarbloggen

Maria Ludvigsson

Maria Ludvigsson

I det traditionellt röda Norrland, i Boden närmare bestämt, står nu striden om valfrihet i vardagen för äldre och hemtjänstbehövande. Brukare, anhöriga och personal går man ur huse för att Lov inom hemtjänsten ska få finnas kvar. Kommunens lika traditionellt röda politiska ledning har snöat in på Lov och hur den beskär den politiska makten. Medborgare som väljer annorlunda än Partiet vill har all anledning att dra öronen åt sig.

Dessutom är socialnämndens ordförande Christer Carlssons (S) utspel och argument ohederliga. Han påstår att Lov är kostnadsdrivande och att det enkom är av besparingsskäl som Bodens kommun bör avskaffa den. Det stämmer att kommunen har besparingsbehov. Vad mer är, innebär just det snarare att man bör behålla och dessutom utöka Lov.

Det talas om 38 miljoner kronor som kommunen behöver spara. Nu förhåller det sig så att en timme hemtjänst som utförs av en privat aktör är 38 kronor billigare än dito i kommunal regi. Allt enligt kommunens egna beräkningar. Besparingsargumentet faller med en hög duns.

Om det så bara skulle handla om ett par ören hade det ändå varit fel av kommunledningen att inskränka medborgarnas valfrihet. Nära 40 procent av de Bodenbor som har rätt till hemtjänst har valt privata företag. Det är dessa personer, deras anhöriga och de anställda som nu protesterar.

I nyhetsinslag och artiklar kan vi följa dem.

Om Christer Carlsson följer dem är oklart. Däremot låter han meddela att han kämpar mot ”marknadskrafterna” (Svt 29/8):

”Vi vill få tillbaka den politiska styrningen av hemtjänsten. Idag är den utlämnad till marknadskrafterna. Det är ett nyliberalt experiment som den förra kommunledningen genomfört.”

Så uttrycker sig Christer Carlsson (S). Det är hans svar till dem som inte förstår varför valfrihet i hemtjänsten plötsligt ska fråntas dem.

Kalla valfrihet och privata aktörer gärna nyliberalt. Bättre, uppskattat och ekonomiskt klokare är det.

 

Arkiv

Fler bloggar