En smula hopp i Somalia

Idag är det val i Somalia. Landet ska få en ny president. Tyvärr är det inget val i egentlig traditionell demokratisk mening, då det är de nytillsatta ledamöterna i parlamentet som väljer. Och parlamentarikerna har tillsatts genom rådslag i en process som sannerligen går att ha synpunkter på.

Den nya statsledningen kommer inte i sig att innebära fred. Varken krigsherrarna eller de islamistiska miliserna och terrorgrupperna vill ha demokrati. Tvärtom.

Ändå är det en dag av hopp. Somalia har lidit av inbördeskrig i decennier och har saknat en fungerande centralmakt. Den övergångsregering som har styrt på senare år har förvisso haft omvärldens stöd, men har saknat folklig legitimitet. Dagens val markerar en nystart. Det är en chans. En liten chans. Snudd på en mikroskopisk chans. Men ändå en chans för Somalia att komma framåt. Övergångsperioden kan vara över.

Sverige är en viktig aktör i Somalia. Dels genom politiska och diplomatiska ansträngningar, dels genom den stora somaliska diaspora som bor i Sverige (över 40 000 somaliska medborgare har flytt hit). Ändå skulle vi kunna göra mer.

Ett av Somalias största problem är terroriströrelsen al-Shabaab. I Sverige är det inte kriminaliserat att vara medlem i terroriströrelser. Staten kan inte göra något (annat än att försöka övertala med frivilliga samtal) för att förhindra unga svensksomalier att åka till jihad i Somalia. Sverige har heller inte lyckats stoppa pengaflödet från radikala element i diasporan till al-Shabaab. Kanske är det då inte konstigt att al-Shabaab specifikt har vänt sig till Sverige för att värva sympatisörer.

En FN-rapport beskrev också för något år sedan Sverige som en veritabel bas för al-Shabaab. Så borde det inte vara.

Bistånd och diplomati i all ära – men fakta på marken verkar i motsatt riktning. Ska Somalias nya statsskick lyckas måste omvärlden hjälpa till också med att kväsa våldet. Och just nu finns en liten, liten chans.