Sådan mor sådan son

Meg Tivéus är en i mitt tycke enastående person. Smart, reko och generös. Efter ett flertal debatter om könskvotering där hon har varit en av motdebattörerna (det är alltid X antal kvoteringsivrare å ena sidan och jag å den andra) vet jag att det är så. Således är det bara i ett avseende som Meg Tivéus inte helt håller högsta kvalitet och det är hennes inställning till kvotering.

Just det senare har gått i arv till hennes son, Martin Tivéus. Den senare är VD för Avanza Bank. Och det är just i den egenskapen som han i en intervju med SvD:s Carolina Neurath berättar att han i princip är emot kvotering men ändå vill se en lagstiftning om kvotering till bolagsstyrelser.

Det finns något ”Please treat me bad” i slika resonemang. Jag vill så gärna handla annorlunda än jag i dag gör men jag förmår det inte och ber därför Någon tvinga mig till det. Och Martin Tivéus är inte ensam!

Inte sällan hörs tydliga principiella ställningstaganden mot kvotering. Efter ett resonemang om att ”Kvinnor är underrepresenterade” (Jodå, många verkar faktiskt mena att kvinnor som sitter i bolagsstyrelser eller på andra valda platser på något vis är representanter för andra kvinnor!) följer dock slutsatsen att just denna underrepresentation är så pass allvarlig att man är beredd att frångå sina egna principer och be om lagstiftad kvotering. Inte sällan görs detta dessutom av personer som i högsta grad skulle kunna påverka andelen kvinnor på sina respektive arbetsplatser… Alltså: Man är emot kvotering, man tycker det är för få kvinnor på viktiga poster, man har egen makt att påverka detta – och drar av detta slutsatsen att det är nödvändigt med lagstiftning.

Håll med om att det rent logiskt är en smula märkligt!