Ja nu, ja. Men när han talar då?

Det kallas för Gnällbältet och avser ett geografiskt område inom vilket dialekten med fog kan sägas ljuda, just, en smula gnällig. Personligen härstammar jag från nämnda bälte och erkänner att gnället, i varierande grad ska tilläggas, hörs dagligen samt att det liksom alla melodiska slingor, fastnar någonstans. Ibland har gnället satt sig på sinnet och attityden att avfärda även goda utsagor om dagen med ett Ja nu, ja! är städse närvarande!

Månne är det just denna min mälardalska mentala melodi som får mig att tänka Ja nu, ja om Löfven. Han uppskattas i diverse sammanhang för att han gillar läget och inte tänker riva upp jobbskatteavdrag, Rut, Rot eller den reviderade fastighetsskatten. Efter Jonas Sjöstedts vänstertal igår skriver K-G Bergström att Löfven väl borde känna sig mer hemma till vänster än till höger. Dock, påpekar han, har S-ledaren accepterat reformer som får Sjöstedt att spotta och fräsa.

Löfvens lågmälda politik kan å ena sidan tolkas som ett stilla accepterande av alliansreformer – so far – eller så bidar han sin tid. Bygger förtroende i och genom det tysta. Och när valet närmar sig väntar klassiker som Skattehöjning för jobben.

Löfven verkar vän. -Nu, ja!