Meritokrati igen

Att vice riksbankschefen Lars E O Svensson är kompetent nog för sitt jobb är det inte många som ifrågasätter. Som professor i nationalekonomi med en gedigen internationell forskarkarriär i bagaget borde han veta ett och annat om reporäntan. Däremot är varken hans chef Stefan Ingves, eller någon annan av ledamöterna i Riksbankens direktion, duvungar i räntehimmelen.

Därför är det svårt för oss relativa lekmän att avgöra huruvida diskussionsnivån kring penningpolitiken håller en tillräckligt hög nivå, något som Lars E O Svensson antydde inte var fallet (DN 10/8). Han antydde det så tydligt att det inte hade varit tydligare om han hade sagt det rakt ut .

Reaktionerna på hans uttalanden är intressanta, och de lät inte vänta på sig. Varje gång kompetens och meriter ifrågasätts offentligt, även i mest generella ordalag, blir responsen indignerad och korthuggen. ”Det är viktigt med människor från olika sfärer. Alla är jätteduktiga.” Locket på.

Nu är detta ett specialfall, tänker många. I ekonomiskt labila tider är folkets förtroende för centralbanken viktigare än vem eller vad som sätter räntan, så länge denna vem eller vad upplevs som kompetent. Men å andra sidan är situationen symptomatisk. Det verkar aldrig någonsin vara rätt tillfälle att ta upp sådana saker, vare sig det handlar om nationalekonomer, lärare, läkare, poliser, politiker eller journalister.