En röstfiskare och en statsman

Mitt Romneys världsturné har inte precis varit någonsin succé. Både amerikansk och icke-amerikansk media har skrivit vitt och brett om den republikanske kandidatens alla klantiga snedsteg. Ingenting fel i detta — sådant är högst relevant att berätta om när det gäller en person som kan bli nästa president för världens mäktigaste land. Men det finns annat kring Romney-rapporteringen som väcker funderingar. Resan har konsekvent omtalats uteslutande som röstfiske. Inget fel i det heller, även om påståendet att en Israelresa skulle kunna charma judiska väljare i USA inte alls är självklart med tanke på den gruppens starka orientering kring det demokratiska partiet.

Barack Obama reste dock också ut i världen under förra månaden. Ändå användes ord som ”röstfiske” sällan för att beskriva hans resa. Även då det konstaterades att också Obama vände sig till sina väljare under sitt tal i Berlin var tonen en annan. Visst är det faktum att Obama redan är president en förklaring. Men också den sittande presidenten måste ju så att säga ”fiska röster” för att bli vald. Vad gör egentligen en republikan som reser i valtider till en simpel röstfiskare, medan en demokrat som gör samma sak framför allt är en statsman?