Taskig morot

KD:s förslag om kvoterat barnbidrag fick kritik i P1 Morgon i går. Frånsett upp-och-ner-vända-världen-faktorn i att KD denna gång driver ett kvoteringsförslag, om ej tvingande sådan, och till och med argumenterar för förslaget med att det ska synas att mamman och pappan är lika viktiga så förefaller det av diskussionen mellan programledaren och KD:s Emma Henriksson som om den här kvoteringen eventuellt kan föra med sig rätt höga administrativa kostnader. Det där bör KD titta närmare på. Om det kostar avsevärt mycket mer än det smakar kan vi nog stå ut med att ha det som idag också.

Dessutom verkar det alltså finnas singelpäron som är emot. I P1 lät föreningen Enastående föräldrar allt annat än glada över idén, som de menar slår mot ensamstående mammor. (När det gäller just den gruppen har KD förvisso andra förslag rörande underhållsstöden)

Personligen har jag en annan oplockad familjepolitisk gås med KD och det är förslaget om nuddisar, vilket jag beskrev på ledarsidan häromveckan:

”Nuddisar är ett system där du checkar in och ut ditt barn elektroniskt. En fördel är säkerhetsmässig – ingen annan kan hämta ditt barn utan din vetskap, men huvudsyftet är att uppmuntra föräldrar att tillbringa mer tid med sina barn. Systemet skulle nämligen göra det möjligt att ”koppla avgiften som föräldrarna betalar till faktiskt nyttjad tid”, vilket blir en morot för att hämta tidigare ”och ge barnen kortare arbetsdagar”.

Här snackar vi plötsligt plånboksfråga – i ordets allra mest väljaravskräckande bemärkelse.

För inget förskolebarn kan få kortare arbetsdagar utan att föräldern också får det. Medan andra diskuterar att den hämthets som präglar förskolan redan i dag krockar med normalt heltidsarbete, föreslår alltså KD ytterligare sten på bördan. Lägg därtill att ett sådant system skulle drabba ensamstående föräldrar oacceptabelt hårt och orättvist.”

Om föreningar som Enastående föräldrar var mer bekanta med förslaget om nuddisar skulle de troligen vara ännu mer upprörda på KD. Här snackar vi reform som skulle nita alla de ensamstående vars möjligheter att hämta tidigare på dagis är synnerligen begränsade. Det är ingen morot, det är bara oschysst.