Benjamin Katzeff Silberstein
Debatten om språktest engagerar många. Ofta används andra länders språktest inför medborgarskap som exempel för att påvisa att fenomenet inte är ovanligt ur ett internationellt perspektiv. Men vi behöver egentligen inte titta utanför våra egna gränser. För en sorts språktest har, tidigare, varit ett krav vid medborgarskapsprövning även i Sverige. Läsaren Julianna Weiss bidrog med en mycket intressant berättelse, som jag med hennes tillåtelse publicerar nedan:
”Jag kom till Sverige som 14-åring med mina föräldrar 1957, från Ungern. Sju år senare var det dags att söka svenskt medborgarskap. Till vår ansökan till Utlänningskommissionen (tror jag det var) skulle vi foga ett intyg på våra kunskaper i svenska språket. Detta bevis utfärdades av Svenska kyrkan. Så vi begav oss till närmaste kyrkas prästexpedition och fick så småningom träffa kyrkoherden Grönberg (känd för den s.k. ”raggarbibeln”). Svenskatestet utfördes med oss var och en. När det var min tur, blev kyrkoherden lite generad, tyckte jag. Jag hade nämligen tagit studenten då i ett svenskt gymnasium och det bjöd honom lite emot att be mig läsa högt en svensk text. Så vi samtalade en stund istället.
Hela familjen fick svenskintyget och erhöll så småningom ett vackert papper med medborgarskapsintyg, undertecknad av talman Ulla Lindström.