Sanna Rayman
Årets sommarvärdar är presenterade. Från politikersfären hämtas vad jag kan se tre herrar i år. Stefan Löfven (S), Anders Wijkman (KD) och, sist men inte minst, Eskil Erlandsson (C). Därtill kan läggas Eskil Pedersen, ledare för AUF – ett program som säkerligen lär kräva en del näsdukar.
I övrigt lämnar mig menyn varken upprymd eller upprörd. Det känns stabilt och habilt, men inte superspännande. Men det är kanske inte huvudsyftet heller. Spänning hör till påsken. I hängmattan ska det vara lite softare. Personligen är jag nyfiken på Neneh Cherry, en hjältinna vars skivor har betytt oerhört mycket för mig. När jag ser hennes namn i listan inser jag att jag inte vet någonting alls om hurdan hon är eller vad hon kan tänkas välja att prata om. På ett sätt är sådana sommarpratare nästan roligast. De där man kan bli både gruvligt besviken och vansinnigt imponerad.
Bäst sommarprat ever är hur som helst det i vilket Sissela Kyle talar om sin far. Ett oerhört vackert och kärleksfullt porträtt. Ett av få program som fastnat hos mig.