Burma långt ifrån framme

I dagens tidning skriver jag om de överilade reaktionerna på den burmesiska regimens ”demokratiska reformer”. Förutom det som står i dagens tidning är det också viktigt att lyfta fram andra överilade reaktioner på regimens reformer. SvD:s Bertil Lintner rapporterade i förra veckan från ett burmesiskt flyktingläger i Thailand, som Aung San Suu-kyi besökte då. De flesta av flyktingarna tillhör karenfolket, men bland dem finns också personer från mon-, shan- och karennifolken. Dessa minoritetsgrupper är fortfarande hårt utsatta av regimens förtryck, och flera av flyktingarna som intervjuades av Lintner sa sig inte våga återvända hem, på grund av den burmesiska militärens repression. Ändå har Norge och EU dragit ned på biståndet till lägret, för att förmå flyktingarna att återvända hem. Det är alltför tidigt gjort.

I går kom ett nytt nummer av Amnesty Press, där tre kända burmesiska dissidenter finns intervjuade. Köp numret och läs intervjun. Det är intressant att notera hur välkända aktivister har släppts medan så många mindre kända fortfarande sitter fängslade. Strategin från regimens sida verkar vara att släppa dem som kan generera mest medieljus, medan andra hålls kvar i fångenskap. De är smarta, ledarna i Burma, men demokratiskt trovärdiga kan de knappast kallas än.

Här finns mer Amnestyläsning om Burma:

–Landssida

–Utlåtande adresserat till FN:s råd för mänskliga rättigheter

–Rapport från Amnestys första besök i Burma sedan 2003