Titta, det finns en nyanserad Israeldebatt!

Tänk, visst är det lustigt. I Sverige diskuteras det lilla landet Israel med en intensitet, ilska och ett fokus som kan få den oinsatte att tro att landet är världens politiska centrum. Den svenska debatten lider av en mycket märklig Israelfixering, vars anledningar ofta övergår mitt förstånd. Den svenska vänstern präglas inte sällan av ett intensivt hat mot Israel, helt utan brist på nyans, och vissa av de som tagit på sig livsuppgiften att försvara Israel får snabbt en världsbild där ingenting som Israel gör någonsin kan vara fel.

I Israel, däremot, är läget ett annat. Det land som diskussionen faktiskt handlar om, det land som har den verkliga grogrunden för starka känslor i Mellanösternfrågan – där är tonläget mycket mer sansat. Ett exempel på det finns på dagens DN Debatt, där den före detta Knesset-talesmannen Avraham Burg skriver en mycket läsvärd artikel om vikten av att bevara den Gröna linjen som gräns, varför vikten av att göra någonting åt bosättningarna blir än större.

Man kan ha olika åsikter om det som Burg skriver. Jag störs bland annat av påpekandet att det inte är antisemitiskt att vara motståndare till bosättningarna – det är det väl aldrig någon som har påstått. Känns som onödigt publikfrieri till den del av europeisk vänster som hävdar att alla Israels kritiker blir anklagade för att vara antisemiter, ett påstående som inte stämmer. Däremot är grunden i Burgs artikel vettig, och om inte annat så är det bra att en svensk tidning publicerar en sådan artikel, så att svenska läsare får se att vänster i Israeldebatten inte måste vara lika med Ung Vänster och Ship to Gaza.