Gamla tonåringar vill kallas passionärer

Man vill inte kallas pensionär längre, även om man är det. I och med att den så kallade rekordgenerationen närmat sig pensionsålder har nya, mer eller mindre flärdfulla, begrepp som silveråldern, 60+, passionär eller passionist (jo det finns) lanserats. Allt för att vägra vad man traditionellt associerar till pensionärstillvaron. De eviga tonåringarna trotsar till och med åldrandet.

Det går kanske. Bättre hälsa, bättre ekonomi, bättre på att ställa krav etc gör rekordgenerationen särskilt välrustad att möta ålderns höst. Det är bra. Men oavsett vad vi kallar det, inbegriper åldrande krämpor, sämre fysik och besvär. Det kommer att kräva stabila försäkringar och ett pensionssystem som står pall. Läs: arbetslinje och ökad privatfinansiering.

Kairos Future har frågat, mätt och analyserat rekordgenerationer vid flera tillfällen. Helt nyligen presenterades den tredje studien och det är delvis uppiggande resultat. Pensionärerna to be, eller passionärerna, har en ganska positiv syn på tillvaron framöver och enligt Kairos ser ”4 av 5 äldre fram mot sin ålderdom”. Det ska nog blir bra. Och egna ansträngningar för att hålla såväl hjärna som kropp i trim verkar också vara självklart för många.

Av studien framgår också att fler pensionärer ”i efterhand säger att de skulle arbetat längre än de som skulle velat arbeta kortare”.

Det var väl det statsministern kände på sig när han tidigare i år talade om att många i framtiden kommer att jobba tills de är 75 år. Han hade helt enkelt lyssnat in, sin vana trogen, och landat rätt. Fler vill kunna jobba längre, byta karriär under yrkeslivet och vara mer flexibla.