Olaglig mjölk

Som barn gick jag ibland med en treliters plasthink till någon av grannskapets många mjölkbönder. Tetror med mjölk var rätt ovanliga i hemmets kylskåp på den tiden. Istället tronade hinken högst upp. Efter några timmar i kylen kunde man ta ut hinken och låta en sked fara över ytan, som liksom veckade sig när man skedade upp den. Mmmm, färsk, kall grädde rakt in i min mun. Så vansinnigt gott.

Denna lilla njutning var emellertid helt opastöriserad och därför olaglig. Det tänkte jag inte på då, men det slår mig nu, när jag läser att bönder i Åre har sålt opastöriserad mjölk i syfte att väcka debatt om det fjällnära jordbrukets framtid.

Inget jordbruk, vare sig det fjällnära eller det kustnära, kan (eller bör) garanteras en framtid. Det gäller för dessa näringar lika mycket som för bilindustrier eller tillverkare av kassettbandspelare. Såklart. Men på samma sätt som i diskussionen om att ge olika vintillverkare möjlighet till gårdsförsäljning finns det här skäl att fundera över hur många hinder vi ställer i vägen för landets kulinariska producenter.

Jag är själv oklar över skillnaden i farlighet mellan opastöriserad mjölk och opastöriserad ost. Kunniga läsare får gärna lägga ut texten om detta i kommentarsfältet. Men om denna skillnad inte är alldeles oerhört stor verkar det lite märkligt att vi å ena sidan släpper loss fransk farlighet i våra ostdiskar samtidigt som vi inte låter fjällnära farligheter konsumeras under ordnade former? Eller?