Daniel Persson
Det finns fog för försiktig optimism, det är professor Emil Uddhammars avslutande analys av demokratins utsikter i Afrika i en rapport för tankesmedjan Frivärld med titeln Demokrati och opposition. Uddhammar slår fast att en fredlig politisk opposition är ett så grundläggande kriterium att det fungerar som ett demokratins lackmustest. Han låter sedan Östafrika agera stickprov och går loss på situationerna i Kenya, Uganda och Tanzania.
En av flera fascinerande aspekter är att befolkningen i Tanzania i stor utsträckning menar sig leva i en fullt fungerande demokrati, medan kenyanerna har en mer realistisk syn på demokratin i landet. Hur befolkningen i ett land uppfattar sitt styre är av stor vikt för förändringens utsikter så liknande insikter är av stort värde.
Förståelse för demokratins utsikter är särskilt viktiga i Afrika. Det är en kontinent med enorm potential men fram till 1991 bytte likväl inte ett enda land ledare efter fredliga val i Afrika söder om Sahara. Därefter har det dock skett i 30 fall. Med nyhetsrapporteringen från Mali som aktuellt ickedemokratiskt exempel är det skönt att påminnas om allt inte är mörker.
För att nå det tillstånd av respekt för demokratin och mellan de politiska parterna ges i rapporten ett par uppmaningar om vad som behövs. Det kan tjäna som god vägledning för det svenska biståndsarbetet, när det inte är fullt upptaget att beställa rapporter som visar hur bra det är. Bland annat följande rekommenderas:
• Fortsatt tryck från omvärlden i riktning mot demokrati i regionen.
• Motverka oavsedda bistånds- och handelseffekter som stöder sittande regimer.
• Stöd till grupper och organisationer som stöder den politiska oppositionen.
• Åtgärder som bidrar till ”avspänning” mellan de politiska aktörerna inom respektive land.
Det är en mycket bra rapport som är väl värd den korta tid det tar att läsa den.