Falklandskriget – 30 år

Igår (2/4) var det 30 år sedan Argentina invaderade Falklandsöarna. Ett orättfärdigt försök att tvinga sin vilja på ett annat folk med hjälp av våld.

Jubileet firades i Argentina med demonstrationer för att låta historien upprepa sig, även om man får anta att de önskar sig ett annat slut på episoden den här gången. President Cristina Fernandez de Kirchner har framgångsrikt lyckats använda Falklandsöarna för att inte fokus ska hamna på den kraftigt misslyckade inrikespolitik hennes regering har fört och inte verkar intresserade av att upphöra med. Frågan är hur långt hon är villig att dra det.

För Camerons del börjar nog utrikeskonflikter låta rätt lockande också. Det är minst sagt kärvt på hemmaplan med en kritiserad budget, rebelliska bakbänkare i det egna partiet som börjar tröttna på Toryledningen och inte minst historien om möjligheten att köpa sig tid med premiärministern. News of the World-historien verkar heller inte vilja lämna nyhetscykeln och det var länge sedan den intog Camerons bekvämlighetszon. Han kommer visserligen inte att starta ett krig för att slippa ifrån, det är så långt ifrån cameronskt det kan bli, men lita på att han kommer att svara med kraft om situationen så kräver.

Att situationen uppstått igen beror till stor del på energifyndigheterna omkring öarna. Få saker är så värdefulla idag som energi och närheten till Antarktis spökar också till viss del. Att stora delar av Latinamerika ställer sig bakom Argentina förvärrar naturligtvis situationen även om det inte förändrar den i sak. Argentinas krav är grundlösa och imperialistiska. Det hjälper dock till att förklara varför USA inte vågar ta Storbritanniens sida i konflikten. Det skulle annars hjälpa till i att få ett slut på den här väldigt skadliga och för falklandsborna skrämmande utvecklingen. Obama är dock inte en krafttagspresident och verkar inte bli det heller. Tråkigt.