Det känns som lite Kekkonen i luften

Dörrarna till Villa Ekudden i Helsingfors har åter slagits upp efter en grundlig restaurering men nu som museum över Uhro Kekkonen och presidentinstitutionen. Kekkonen flytttade in 1956 när han valdes till president första gången och stannade där fram till sin död 1986. Därefter användes Villa Ekudden för representation.

– Den uttryckliga strävan har varit att bevara atmosfären och rengöra och snygga upp utan att renovera eller städa till döds. Det speglar sig bra i bastubyggnaden, den är ren men det är som om doften av Kekkonen svävar kvar, säger överintendent Selja Flink på Museiverket som har genomfört arbetena (HBL 29/3).

Men det är inte bara i Villa Ekudden som atmosfären från Kekkonen hänger kvar.

Paavo Väyrynen valdes in i den finländska riksdagen första gången 1970. Han har varit minister i ett antal regeringar, suttit i EU-parlamentet och har ställt upp i presidentvalet tre gånger. Väyrynen valdes till vice partiledare  i Centerpartiet 1972 och var partiledare 1980 – 1990. 2002 och 2010 försökte han återta ordförandeposten.

Nu är det dags igen den mesta intrikanten och Gossen Ruda i finländsk politik.

Med råg i ryggen från presidentvalet tidigare i år (trea, knappt slagen av den gröna sensationen Haavisto) förklarade hedersordförande Väyrynen att han vill bli ordförande igen när saken avgörs i sommar.

Jagad av sjunkande opinionssiffror och med Väyrynen flåsande i nacken valde Mari Kiviniemi häromdagen att lämna beskedet att hon lämnar. Hon ställer inte upp. Väyrynen har stilenligt kommenterat att partiet behöver nytt blod och att det är han som kan leverera det. Med mig som Centerledare kan partiet bli störst, lockar han.

Möjligtvis kan Väyrynen leverera bättre opinionssiffror. En stor del av Sannfinländarnas framgång i det förra riksdagsvalet bottnade i EU-ilska. Väyrynen kör med samma Europavalla (och småfiskar dessutom i samma främlingsvatten som Sannfinländarna). Det är liksom stilenligt att han spelade en central roll i förhandlingarna om ett finländskt EU-medlemskap i början på 90-talet för att sedan motsätta sig det inför folkomröstningen.

Och hur mycket mer populistisk kan man bli med uttalanden som:

”Jag är kritisk till det mesta.”

Frågan Centerpartiet måste ställa sig är vilket parti det vill vara: Är det Timo Soini light?

Med Sauli Niinistös seger i presidentvalet och med en statsminister Jyrki Katainen ikaledes hämtad från de finländska moderaterna (Samlingspartiet) skulle man kunna ha trott att definitiv slutpunkt var satt för Kekkoneran.

Men icke så.

Väyrynen är inte bara en överlevare från Kekkoneran så där i största allmänhet, utan han har också själv givit prov på dess värsta sida. I början på 1980-talet ville han med KBG:s hjälp koka ihop en kris i relationerna till Sovjetunionen som sedan skulle utnyttjas politiskt av Väyrynenlägret.