Inte dumt att vara riksdagsledamot

En av den gångna veckans nyheter var att Håkan Juholt gjorde comeback i riksdagen, två månader efter att han avgick som partiledare. Det är intressant, inte så mycket på grund av Håkan Juholt, utan på grund av den fortlöpande diskussionen om politikernas förmånliga arbetsliv.

Att överhuvudtaget ha ett arbete där man kan göra comeback utan att först behöva sluta är fascinerande. Inom många verksamheter krävs det att man först lämnar den och betalningen bakom sig.

Riksdagsledamöter verkar dock utan större bekymmer kunna ta två månader i självvald exil när så upplevs behövligt. Någon behöver slicka sina sår, någon annan kanske vill lära sig eldslukning. Möjligheterna är oändliga. Det gör ju rimligtvis också att de har ett ansvar att lära sig något som är arbetsmarknadsmässigt gångbart under riksdagstiden och behovet av fallskärmar därmed synnerligen lågt.