Daniel Persson
FN vädjar nu till världssamfundet om att få 84 miljoner dollar för att kunna hjälpa syriska flyktingar i Jordanien, Libanon, Turkiet och Irak. Syftet är på alla sätt och vis lovvärt, men det tar emot på så många sätt att behöva skicka mer pengar till denna gigantiska apparat som årligen lägger gigantiska belopp på att ge tyranner och förtryckare ett legitimitetens gyllene skimmer.
FN:s människorättskommitté hade nyligen en session där tio resolutioner antogs. En som fördömde Nordkorea; en som omväxlande kritiserade och hyllade Burma; en som förnyade mandatet för utredare av Iran men som missade att kritisera eller ens nämna landets människorättsbrott; två som fördömde Syrien; och fem resolutioner som fördömde Israel.
UN Watch påpekar att denna viktning fortsätter trots att såväl Ban Ki-moon som Kofi Annan har uppmanat rådet att upphöra med det. Att hälften av rådets resolutioner handlar om Israel är så tragiskt att det knappt finns ord som går att publicera för det.
UNESCO har nyligen valt att låta Syrien sitta kvar i organisationens eget människorättsråd (med röstsiffrorna 35 – 8). Visserligen utdelades en del kritik mot landet, men det ansågs inte nödvändigt att kasta ut Syrien, för vem kan inte förstå behovet att mörda den egna befolkningen mellan varven? Fullt rimligt…
Om FN anser att det här är verksamheter värda att lägga pengar på vill jag inte de ska arrangera flyktinghjälpen heller. Det finns andra organisationer som kan göra det minst lika bra. Men om FN är beredd att spara in pengar genom att dra in dumverksamheter som de nyligen nämnda, och det finns många fler, får de gärna ta sig an viktiga saker också. Då kommer de dessutom inte att behöva be om mer pengar för att göra det.