Daniel Persson
Idag kom beskedet att Invest Sweden läggs ned. Fast inte riktigt. I själva verket kommer skandalmyndigheten att slås ihop med Exportrådet som ska ta över verksamheten. Givet vidden av problemen inom Invest Sweden hade det nog varit bättre att helt lägga ner den och ge Exportrådet i uppdrag att bygga upp en ny verksamhet från grunden.
Invest Sweden fick sin stund i rampljuset tack vare Svd Näringsliv granskning i somras. Då framkom det att myndigheten, vars egentliga uppdrag var att aktivt verka för att utländska företag ska investera i Sverige och därmed skapa arbetstillfällen och ökat välstånd, ägnat sig åt praktiskt taget allt annat än just det. Det var en diger lista med vad vi snällt och vänligt kan kalla ”snedsteg”. Eller vad sägs om den här listan:
Förfalskning av fakta
Invest Sweden påstod sig ha bidragit till investeringar som skapat hundratals arbetstillfällen i Sverige. Bland annat påståds 400 jobb ha skapats genom Geelys intåg i Volvo. Volvo själva angav att inga nya jobb hade skapats. Det fanns flera sådana påhitt. Ett annat vanligt fenomen var att helt sonika hitta på att man bidragit till att ett företag etablerat sig i Sverige. Detta hände bland andra Henrik Young som driver en importfirma. När Näringslivs reportrar frågade visste han inte ens vad Invest Sweden var. Dessutom hade de överdrivit antalet anställda från vad som i själva verket var ett enmansföretag till att påstå att Young hade sju anställda. Andra exempel innefattar ett 20 år gammalt studentsamarbetsavtal som Sahlgrenska hade med ett kinesiskt universitet. De tog Invest Sweden åt sig äran för. Mycket lämpligt agerande av en myndighet.
De överdrivna siffrorna försökte generaldirektören Per-Erik Sandlund senare förklara med att det var prognoser inför framtiden. Detta trots att det i årsredovisningen tydligt framgick att så inte var fallet.
Bluffbolagen
Ett flertal av de bolag som Invest Sweden slog sig på bröstet för att ha hjälpt var aldrig mer än tomma bolag som bara samlade damm. I andra fall var det mer katastrofartade projekt som Fanerdun i Kalmar. Projektet gick i konkurs men Invest Sweden ansåg ändå att det hade bidragit med sju jobb till kommunen.
Kopplingar till människohandel
Sidor som marknadsförde Sverige som ett emigrationsalternativ för kineser som hade råd hade starka kopplingar till Invest Sweden via Magnussons advokatbyrå. För ca 250 000 kronor kunde ett tomt bolag köpas och de fick hjälp med att lura svenska myndigheter, andra åtminstone. Migrationsverket kom dock det hela på spåret och skulle utvisa nio stycken kineser när en handläggare från Invest Sweden kommer till verket och börjar lägga sig i ärendena i ett försök att ändra dem. Givet verkets benägenhet att hitta på siffror är det svårt att se att det var omsorg av de tomma bolagen som låg bakom agerandet.
Flera uppdrag
Eddie Chen, ledde Invest Swedens kinakontor. Utöver att störa näringsdepartementets förhandlingar som Jöran Hägglund vittnade om, ägnade sig Chen även åt att locka kineser att investera i USA. Inte det mest lämpliga sidouppdraget för någon som ska dra investeringar till Sverige kan tyckas. Något han dessutom fick bättre betalt för än vad statsministern får för att leda landet.
Invest Sweden är en av de värsta myndigheterna som tänkas kan. Den borde begravas så djupt som möjligt, inga blommor kommer att växa på den jorden under överblickbar tid. Nu ska verksamheten istället uppgå i Exportrådet. Det kan naturligtvis gå bra. Men det kan också bli så att en del av kulturen lever vidare och i värsta fall smittar av sig på andra. I sådana här fall av extremt skändliga myndighetsbeteenden är det bättre att bygga nytt än att renovera.