Kvinnosakens förkämpe PG

Den grupp svenska feminister som lägger all sin energi på att verka för kvotering till bolagsstyrelser har en imponerande förmåga att hitta gamla stötar som på ålderns höst kommer ut som kvoteringsivrare. Nu senast presenterades PG Gyllenhammar som kvoteringsrörelsens nytillskott.

I en intervju i Veckans Affärer säger han:

”Som liberal och som fri människa är jag emot kvotering. Men med det generande resultat vi har i näringslivet i dag tror jag det är den utväg vi måste välja.”

Argumentet är imponerande märkligt, men är dessutom, kan jag avslöja, ganska vanligt. Uttalanden som Jag är principiellt emot kvotering i alla former, men… återkommer ideligen i debatten och vittnar ändå om hur olika man viktar å ena sidan principer, å andra sidan ett antal styrelseposter i svenska börsbolag.

Argumentet ”Om något är tillräckligt allvarligt frångår jag mina principer” måste bedömas som konstigt oavsett vem det kommer från. Vill man införa kvotering kan man väl knappast beskriva sig som motståndare till kvotering?

Vidare i intervjun:

”Min erfarenhet är att kvinnor är mer övervägda än män när de fattar ett beslut. Män har en tendens att falla in i ett mönster eller en kultur utan att ifrågasätta den alltför ofta. Mina kvinnliga styrelsekollegor är ofta mer engagerade, mer uppmärksamma. Kvinnor somnar väldigt sällan. Medan man ofta ser hur männens koncentration avtar och ögonen klipper.”

Oj.

Generaliserande omdömen om kvinnor och hur vi är tillhör en genre som är ganska påfrestande. Där ryms även utsagor om hur karlar respektive fruntimmer är och dessa är sällan särskilt smickrande. Dessutom, och detta är väsentligt, vittnar uppfattningen om hur kvinnor i styrelser generellt sett är att alla kvinnor är på ett visst sätt. Det är också på grund av detta typiskt kvinnliga sätt som vi anses tillföra styrelsearbetet något speciellt.

Argumentet känns visset eftersom det också innebär att varje kvinna som sitter i en styrelse är ersättbar med vilken annan kvinna som helst. Det är ju det unikt kvinnliga, ofta kallat ”kvinnliga kompetens”, som efterfrågas.

PG avslutar med att tala om hur många olika styrelseuppdrag män som sitter i styrelser ofta har. ”Karlar är gärna med i massor av styrelser.” säger han. Detta kritiseras och har kritiserats av många före PG. Då är det i sammanhanget på sin plats att påpeka att den norska kvoteringslagen har skapat ytterligare styrelsenomader i Norge. Många av de inkvoterade kvinnorna sitter nämligen i väldigt många styrelser samtidigt och om PG tycker detta är ett problem med ”karlarna” antar jag att han tycker detsamma om de kvinnor som sitter i norska styrelser. Trots att de har kvotering.