Daniel Persson
I dag är det dags för Håkan Juholt att tala på Folk och Försvar. Om han lyckas tämja journalisterna till att få prata om det han vill tror jag att han kan sitta kvar, annars bör det vara kört. Det är dock, som sig bör, något av en uppförsbacke för S-ledaren.
I Aftonbladets och United Minds senaste undersökning som lämpligt nog presenteras i dag, tänk vilken liten värld det är, slår S nya bottenrekord och landar på 23,6 %. Det kommer knappast att hjälpa.
Beslutet att förvandla den ekonomisk-politiske talesmannen Tommy Waidelich till ett offer på verklighetens altare var knappast ett lysande drag. Det spelar knappt någon roll om det är sant eller inte, knappast någon tror att det är sant. Det är ännu viktigare. Att Juholt nu också ser ut att ha offrat sin närmaste medarbetare hjälper knappast till att flytta fokus från honom till politiken.
Sist men inte minst är Juholts beskrivning av varför han nu är beredd att leda partiet vidare fantastiskt underhållande: ”Jag har vilat, förberett mig, planerat, läst och studerat. Jag är en bättre människa i dag än vad jag var i december.”
Det känns passande för kulturpersonligheten Juholt (…) att hans uttalande mest påminner om den nittonåriga Hanna Graafs klassiska kommentar angående hennes bröstförstoring: Jag gjorde det när jag var ung och dum.
Tanken att Juholt skulle ha växt särskilt mycket som människa under sin sabbatsmånad (ett annat sätt att se det är förstås att förlåt mig-turnén fick en mexikansk avstickare..) är så löjeväckande att den förtjänar en plats i Juholt Hall of fame.