På vänsterfronten intet nytt

Är det lite tröttsamt att parafrasera Remarque när man talar om Vänsterpartiet? Ja, det är det. Men det föreföll ändå så pass lämpligt i just detta fall att jag inte fann något annat råd än att göra det ändå.

I motionsfloden inför V:S kongress återfinns åtminstone ett riktigt mästerverk. Det återfinns i motionslistan med rubriken:

”För Linn har det nu gått två veckor sedan sommarlovet började och de kompisar som var lite avundssjuka på Linn för att hon var en av få som fått sommarjobb njuter av sommaren på stranden, medan Linn och en annan tjej sliter inomhus. Linn är glad över sitt jobb då mammas ekonomiska bistånd inte ger några möjligheter till den vardagslyx som tonåringar vill unna sig. Linn har koll på vad hon ska köpa och har planerat för att få så mycket som möjligt för sina pengar.”

Inte den mest effektiva rubriken i historien. Nog för att man förstår vart det barkar men risken att somliga kommer att tröttna innan de läst klart rubriken ska nog inte underskattas. Nåväl, motionen fortsätter så här:

”Då ringer den gamla sura mobilen. Den som ska bli så skönt att lämna ifrån sig. Det är mamma som gråtande talar om att soc inte tänker ge något stöd så länge Linn jobbar. Sekreteraren hade frågat mamma om det inte skulle bli skönt att slippa ligga samhället till last hela denna sommar. Som ytterligare sten på börda så talar mamma också om att när hon slutar jobbet så blir det inget stöd på tre månader med andra ord så blir det inga pengar över.

Linns alla omsorgsfulla planer går upp i rök, det blir ytterligare minst ett år med second hand kläder o stenåldersmobil.

Ute skiner solen och termometern visar högsommar och Linn delar erfarenhet med många andra tonåringar: Att helt plötsligt stå med försörjningsansvaret för sina föräldrar.

Detta är erfarenheter som barn inte ska behöva göra.

Barn måste få vara barn även om de är tonåringar med föräldrar utan möjligheter att sörja för dem. Barns inkomster måste få vara deras möjlighet att unna sig den guldkant som är så viktig när man är barn.

Därför föreslår vi Vänsterpartiets kongress att besluta

att Vänsterpartiet i fortsättningen driver på för att barns sommarjobbslöner inte ska ingå i bidragsnormen.”

Starka ord från upprörda och insatta medborgare? Det kanske är att ta i. Inte ens V:s partistyrelse kan ge rätt utan anser motionen besvarad med följande motivering:

”I motionen föreslås att Vänsterpartiet i fortsättningen driver på för att barns sommarjobbslöner inte ska ingå i bidragsnormen.

Enligt 4 kap. 1 a § i Socialtjänstlagen ska följande inkomster inte beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd:

hemmavarande barns inkomster av eget arbete,

hemmavarande skolungdomars inkomster av eget arbete, om skolungdomarna är under 21 år.

Denna lag trädde i kraft den 1 januari 2008.”

Motionen är i själva verket ett mycket bra exempel på hur verklighetsfrånvänd en del av kritiken mot Alliansen är. Ur ett vänsterperspektiv borde det väl ändå finnas tillräckligt mycket att vara upprörd över utan att behöva ignorera år av politisk verksamhet. Eller är det månne en kompetensfråga?