Ledarbloggen
Johan Ingerö
Johan Ingerö
I Sydsvenskan läser jag en mycket märklig artikel om medieutbudet, och hur konkurrensen påverkar dess bredd och kvalitet. Slutsatsen är tydligt negativ:
”Allt fler digitala medier i Sverige leder till en mer ytlig journalistik. Men viktiga medieaktörer kommer att fortsätta att erbjuda nyheter av hög kvalitet ett bra tag till. Konsekvensen blir att skillnaderna mellan människor ökar, enligt den svenska delen i en stor internationell mediestudie. – Den stora risken är att vi får en splittrad medieanvändning, det finns inget som förenar oss längre utan allt är väldigt individuellt, säger medieforskaren Lars Nord.”
Risken…?
Även bortsett från den märkliga tesen att vi förlorar på att inte vara snarlika varandra är slutsatsen obegriplig. Mina fritidsintressen – amerikansk politik och obskyr hårdrock, för att nämna två – är ingenting som vare sig public service-medier som SVT och SR eller stora dagstidningar (som min egen arbetsgivare) ägnar några jätteutrymmen åt. Därtill är den svenska publiken för liten. Däremot kan jag och andra människor med smala intressen hitta mer än vi någonsin kan läsa, just via de digitala medierna. Det är bara att slå på datorn och nörda loss. Aldrig har så mycket information varit så tillgänglig för så många, och jag tycker uppriktigt synd om alla som inte vet att utnyttja denna möjlighet.
Vad Lars Nord säger är att vi inte längre sitter och skrattar i kör när statsministern drar en dålig vits i den enda tillåtna tv-kanalen, och att detta är ett problem. Snacka om att ha missat tåget.