PJ Anders Linder
Expressen rapporterar att komediserien ”Starke man” ska lägga ned. Jag tycker att det är lite synd. Ibland har det varit en smuka yxigt och väl glest mellan skämten, men tonträffen har varit fin. Stämningen i ödsliga kontorskorridorer, vid PRO-möten och vid genanta kommunjippon är väl fångad; jargongen i mötes- och fikarum känsligt inlyssnad.
Det här är också ett Sverige, det som råder över det mesta av välfärdsstatens omfattande service, och i Starke man har det skildrats genom ett filter av lätt, kommunalgrå surrealism.
Men nu är det slut. Fast inte på grund av sviktande kvalitet. Nöjes- och dramachefen på SVT Christian Wikander konstaterar tvärtom att ”det är en mycket bra produktion”. Men tittarsiffrorna är för låga. Första säsongen sågs av en miljon människor per avsnitt. Nu är man nere i 800 000 och det duger inte.
Varför inte? Att 800 000 människor bänkar sig för att se ett program, som på ett intelligent och vänligt sätt beskriver och driver med den kommunalpolitiska vardagen, enligt vilket rimligt kriterium är det för lite? För ett TV4-program som måste dra in annonser, kanske, men SVT?
Wiklander säger bara att ”konkurrensen är stenhård”. Men konkurrensen från vad eller vem? Från annan klyftig underhållning av public service-karaktär? Skulle inte tro det.