Kvotering till bolagsstyrelser i Tyskland

Norway! You created a monster! Politiker som inte i praktiken har något emot social ingenjörskonst, och de är många, tilltalas alldeles självklart av lagar som radikalt kan ändra känslig statistik. Den norska kvoteringslagen som på grund av oproportionerliga sanktioner (tvångslikvidering av företag) har lett till att de reglerade bolagen numer har 40 procent kvinnor i sina styrelser. Det faktum att detta inte alls har lett till vad lagstiftarna utlovade disktueras aldrig. I stället mäts reformens resultat i hur väl lagen åtföljs. Det man lovade var ett jämställd näringsliv med lika många kvinnor på beslutande positioner i hela bolagens organisationer. Kvotering på hög nivå skulle ge en nedsipprande effekt. -Den har helt uteblivit.

I bolag som inte lyder under lagen har andelen kvinnliga chefer ökat de senaste åren. I bolag som regleras av kvoteringslagen har den utvecklingen stått helt still. Lite nedsippring där alltså.

Nu överväger Tyskland att ta efter Norge. Naturligtvis. Det verkar ju vara ett rasande enkelt sätt att ordna till statistiken på toppen. Förslaget som splittrar regeringen innebär krav om 30 procent kvinnor i bolagsstyrelser till 2018. De två huvudakliga argumenten som anförs för kvotering är rättvisa och tillväxt. Vem är emot det?

Kvotering av kvinnor till ett antal bolagsstyrelser garanterar dock varken jämställdhet, rättvisa eller tillväxt. Ur ett jämställdhetsperspektiv är kvotering direkt kontraproduktivt. Istället för att slippa särbehandling och särlagstiftning för gruppen kvinnor – något vi tack och lov har blivit av med i direkt mening – är kvoteringslagstiftning detsamma som att be om just detta.

Lika rättigheter är rättvist – särskilda villkor för särskilda grupper är det inte.

Men vem kan i dessa tider stå emot löftet om tillväxt. Höger/borgerliga politiker har väldigt svårt att stå emot. Till och med vänsterns regleringar och begränsningar av det fria näringslivet kan accepteras om det utlovas tillväxt. Nu finns det dock inga som helst belägg för att fler kvinnor i just bolagsstyrelser per automatik leder till ökad tillväxt. De flesta håller nog dessutom med om att vad som bäst gynnar företagens vinstmarginaler vet företagen och deras ägare bättre än någon politisk instans.

Att just könstillhörighet skulle avgöra förmåga att fatta tillväxtfrämjande beslut eller inte tror väl ingen, eller? Påståendet att just det kvinnliga skulle ge nya vinster till bolagen är detsamma som att påstå att just kvinnor har en alldeles särskild kvinnlig kompetens och just därför är bra för affärerna.

Resonemanget leder till att varje kvinna är utbytbar med vilken annan kvinna som helst. Det är ju det unikt kvinnliga man vill åt.

Ännu är kvoteringsfrågan inte avgjord i Tyskland. Något säger mig att där finns större bekymmer att fokusera på.