Ekman på grekisk cykeltur

Kajsa Ekis Ekman har med sin debattartikel i Expressen bidragit stort till kollektivtrafikdebattens humorifiering.

Artikelns första del bygger på ett samtal hon fört med en grekisk konservativ politiker. Varför det skulle spela någon roll att vederbörande är ”konservativ” är lika oklart som den godtyckliga indelningen av grekiska politiker i dessa fack. De grekiska politikerna har under årtionden enbart varit ideologilösa överbudspolitiker. Politiker när de är som sämst.

Vilket för oss till den andra invändningen. När blev det ett sundhetstecken att ha grekiska politiker på sin sida i en samhällsekonomisk argumentation? Är det något de effektivt har bevisat är det att de inte har klarat av att sköta varken samhälle eller ekonomi. Grekland förkroppsligar den antika tanken att det var bättre förr, att det ständigt blir sämre.

Därefter går hon över till att försöka göra läsaren upprörd genom att förklara att ”vilket företag som helst kommer att kunna driva egna busslinjer. Var de vill, i städer och över länsgränser. De kan sälja egna biljetter som bara gäller på deras bussar. De kan välja fritt vilka tider och sträckor de vill köra. Vill de endast köra till centrum i rusningstid är det fritt fram.”

En småsak visserligen, men över länsgränser har de fått köra som de vill sedan 1998. Vad som är särskilt upprörande med situationen är annars oklart. Det är knappast något som får folk att sluta gå till jobbet, måla sina kroppar i lustiga färger, ropa på guds död och anarki eller andra märkligheter.

Sannolikt kommer inte mycket att bli särskilt annorlunda den 1 januari. De nya kollektivtrafikmyndigheterna kommer att avgöra var de har trafikplikt och upphandla den och i övrigt är det fritt fram. De trafikpliktiga dragningarna är visserligen fria de med men sannolikt inte så attraktiva att det lär bli någon rusning. Om så vore fallet är myndighetens bedömning värd att ifrågasätta.

Sen kommer invändningen att de när som helst kan ändra tidtabeller eller dra in linjer. Ja visst. Men inte heller här lurar samhällelig runt hörnet. Linjer som behövs kommer inte att dras in, inte heller de turer som faktiskt används. Runtom i landet finns många turer som körs utan egentlig anledning eller där anledningarna sedan länge har försvunnit. Skolor och industrier som är borta sedan länge. Men bussen går fortfarande. Och vad är egentligen problemet med att tidtabellen ändras annat än vid de två gånger per år som länstrafikbolagen bestämt? Om förutsättningarna ändras eller om verksamheten kan bättre anpassas efter resenärernas behov – varför vänta tre månader?

Kollektivtrafiken har sett likadan ut i över 40 år och under den tiden har den heller inte ökat i omfattning. Att det äntligen blir möjligt att få in aktörer som inte ser resandet på det industriella vis som det har utvecklats till. Om kollektivtrafiken ska öka till att omfatta ens i närheten av de nivåer som den nådde på 50-talet, dock knappast sannolikt, måste den anpassas efter dem ska använda den.

Uppstår det konkurrens om vissa sträckor? Säkert. Gör det något? Nej. Att bussar skulle försöka tvinga varandra av vägen i bästa biljaktsanda är fullständigt absurt. Ingen skulle åka med de företagen och de skulle finnas till i ungefär tre nanosekunder.