Dags för S att släppa sargen

Eller i vart fall greppet om LO. PSU11 visar att sympatierna för S bland anställda i LO-förbunden är blott 48,5 %.

Den alltjämt täta sammanflätningen mellan Landsorganisationen och Socialdemokraterna tär rimligen på båda organisationernas förtroendekapital. Värst torde det vara för LO. Den stora nedgången i antalet fackligt anslutna urholkar förbundens ställning på arbetsmarknaden och det torde svårligen kunna frikopplas från det faktum att LO skyfflar över pengar och arbetskraft till partiet. Den som inte vill stödja sossarna bör heller inte gå med i ett LO-förbund. Tankarna om att vara med och regera landet har dock gjort att det inte händer någonting.

Samma sak gäller i partiet. Där är det dock lättare att förstå varför. Det är stora summor pengar som flödar från LO till S vid varje val. Utan dem vet ingen hur partiet skulle klara sig längre. Nog vore det bäst om partiet stod på sina egna ben när den lade upp arbetspolitiken, men det kanske är en teoretisk fråga numer. Att ta fram politik verkar vara en svunnen modell. Dagens variant bygger på att förklara partiledarens ständiga ”lustiga utspel”.