Maria Ludvigsson
Vår personliga relation till mat börjar ta sig absurda uttryck.
Det började med finkrogarna som i menyn beskrev köttbiten vi skulle serveras som kossan Klara som betat klöver och timotej på ängen vid närmsta gård.
Förnimmelsen av matens personlighet var tänkt att göra oss trygga och säkra på att det vi stoppar i oss är naturligt och välkänt. Ät svenskt – Ät bekant.
På morgonen gick jag in på närbelägen servering för att köpa ställets erkänt goda frukostbricka. På disken hälsar en med skylt försedd kanelbulle mig välkommen. ”Hej! Jag är en kanelbulle som har bakats av Gustav.. etc”