Hets mot dåtid

Flickan i Havanna får inte vänta på karlar längre och Tintins eskapader i Kongo dras inför rätta så ofta att man börjar undra hur folk orkar. Nu rapporterar Aftonbladet att en tysk forskare vid Sachsens antidiskrimineringsbyrå stör sig på Pippi Långstrump.

Det som fått den gode doktorn att reagera förefaller vara att världen har förändrats sedan böckerna skrevs samt att de inte uttömmande beskriver hela världen. Det första verkar synnerligen orättvist att lasta böckerna för, det är trots allt världen som har ändrats, inte böckerna. Gissningsvis anser doktorn att världen har förändrats till det bättre, det innebär dock inte att han på rimliga grunder kan attackera över 60 år gamla böcker för att de skrevs för över 60 år sedan. Om det vore acceptabelt finns det fortfarande många böcker som är mycket äldre och borde vara mer prioriterade.

Den andra invändningen doktorn har är att böckerna skildrar ett perspektiv i stället för alla. Det är en kritik som blir allt vanligare i dag mot alla former av böcker. Att skildra hela verkligheten i en bok, eller film för den delen, är dock omöjligt. Det gäller inte minst för relativt korta barnböcker. Alltså måste ett perspektiv väljas. Astrid Lindgren valde ett perspektiv och skrev från det. Vad den tyske doktorn borde störa sig på är snarare att de andra perspektiven inte skrevs i tillräcklig utsträckning. Varför det ska vara Astrid Lindgrens fel är svårt att se. Väldigt många människor var upptagna med att inte skriva berättelser ur något perspektiv alls, trots att många uppenbarligen behövde skrivas. Det verkar minst lika rimligt att skuldbelägga dem som Astrid Lindgren.