Pass på upphandling

Folkpartiets Eva Flyborg ställde nyligen en skriftlig fråga till justitieminister Beatrice Ask som svarade i går (2/11).

Frågan har sin grund i polisens passproduktion, en verksamhet som kostar runt 200 miljoner årligen. 2009 meddelade Rikspolisstyrelsen att de skulle upphandla passproduktion för en femårsperiod., det vill säga till ett värde av 1 miljard kronor.

I juli 2010 begärde dock RPS undantag från reglerna i LOU:s femtonde kapitel. De gjorde bedömningen att de uppgifter som skulle behöva lämnas till presumtiva budgivare innehöll säkerhetsdetaljer i handlingar, system och utrustning som inte borde spridas till andra än sådana som RPS bedömde lämpliga. Regeringen godkände undantaget och det slutade med att endast ett företag fick lämna offert. Det borde inte chocka någon att det var det företag som sedan tidigare skötte passproduktionen.

Det är fullt möjligt och högst sannolikt att regeringen hade goda skäl att tillåta undantaget. Säkerheten är inget som ska tummas på i onödan. Att anordna en upphandling utan de uppgifterna skulle sannolikt vara föga värt, det skulle enbart inkomma en hög med okvalificerade gissningar. Att lämna ut alla uppgifter och sedan, som Flyborg verkar förorda, diskutera rikets säkerhet är av uppenbara anledningar en synnerligen dålig idé.

Nog hade RPS däremot kunnat anstränga sig lite mer för att hitta fler lämpliga aktörer. Det ska enligt uppgifter finnas gott om villiga företag i branschen och det är föga sannolikt att endast ett företag var lämpligt.

När de nya passen införs efter årsskiften räknar finansdepartementet med att kostnaden för ett pass ska kunna sänkas från 400 till 350 kronor. Det beror helt på att tillverkningskostnaderna ska vara lägre för de nya passen. Frågan är vad de hade kunnat kosta om fler aktörer fått säga sitt till RPS.