Inget hem – inget jobb

Försäkringsbolaget If har just presenterat en undersökning som visar att 12 % av svenska 18 – 29-åringar har tackat nej till jobb eller studieplats, eller avstått att söka. Det skylles bostadsbristen. Finns det ingen lya att flytta till finns det heller ingen möjlighet att ta ett nytt jobb eller påbörja en utbildning.

Bostadsbristen har länge varit ett reellt problem för många i storstadsområdena, men effekterna är långt större än så. Om en tillväxtmotor som Stockholm stoppas i sin utveckling får det inverkan på hela ekonomin. Resultatet blir att varken bostad eller jobb finns att söka, ens i större städer.

Bostadspolitik är inte en angelägenhet bara för bostadssökande unga utan berör i högsta grad en regions eller ett lands välstånd. Den växt som stoppas och hämmas under tillväxten får svårt att bära frukt.

Det obehag som många politiker verkar känna inför bostadspolitiska frågor beror sannolikt på att grundproblemet inte heller denna gång kan lösas enkom med mer politik. I stället måste hinder för byggande och för en lukrativ bostadsmarknad undanröjas. Det är en bransch som tyngs av detaljerade regler och till och med krav på badrummens storlek finns.

Men för varje politisk församling bär det emot att dra tillbaka sin egen makt. Det ligger inte i sakens natur. Därför är det problem som bostadsbristen utgör särskilt besvärande. Den politiker som inte kommenderar byggande utan i stället avreglerar och minskar byråkratiska krav gör helt rätt. Men vederbörande står inför en rejäl kommunikativ utmaning. Vem ska anta den?