Replik Per Gahrton: Barn har rätt till samhällsskydd

Jag är tacksam mot Maria Ludvigsson får att hon (SvD 25/10) ägnar en hel ledare åt att påminna om en av mina bästa, mest sålda och mest inflytelserika böcker, Barn i Sverige (1968). Men när hon upprörs över att jag hävdar att makten över barn måste balanseras mellan föräldrar och samhälle avslöjar hon mer om sin egen nyliberala extremism än om mig. Föreställningen om att föräldrar äger sina barn och kan göra med dem vad de vill är lyckligtvis sedan länge bruten i civiliserade samhällen. Genombrott i Sverige var införande av folkskola (1842) och sexårig skolplikt (1878). Sedan länge finns också regler för tvångsomhändertagande av vanvårdade barn. Att makten över barn måste vara delad mellan föräldrar och samhälle har inte ifrågasatts på åtskilliga årtionden.

Men på 1960-talet fanns fortfarande högerpolitiker som pläderade för misshandel (”kärleksfull aga”) som uppfostringmetod. Min bok krävde totalt agaförbud. Ett sådant infördes 1979. Till och med socialdemokratiska politiker (Nancy Eriksson) bekämpade daghem. Jag pläderade för allmän förskola. En sådan började stegvis införas 1975. Under 70-talet blev idéerna i min bok liberalt allmängods, inte minst eftersom maktbalans är ett centralt begrepp i liberal maktteori. Barn kan inte skydda sin egen individuella suveränitet, därför behövs vårdnadshavare, förmyndare. För barnens skull måste samhället balansera och begränsa föräldramakten.

Bara i omoderna samhällen anses föräldrar ha rätt att misshandla, t o m döda sina barn, besluta om de skall få utbildning eller ej, påtvinga dem viss religion eller världsåskådning, bestämma vem de ska gifta sig med, hur de ska vara klädda, vägra dem viss sjukvård och vaccinering, etc. Med en ökad invandring, ett överlag positivt fenomen, har som bekant en del av dessa förlegade vanföreställningar återkommit till Sverige. Med Maria Ludvigssons syn skall vi uppenbarligen i respekt för föräldrarnas ”valfrihet” passivt rulla tummarna inför vissa föräldrars strävan att detaljstyra sina barns liv.

Det är en både barn- och utvecklingsfientlig inställning. Alla barn har rätt att utvecklas till självständiga individer. Det kan ske bara om samhället begränsar och kompletterar föräldramakten. Detta har länge varit ganska okontroversiellt. Bara anarkister, traditionalister och religiösa fanatiker brukar kräva avveckling av samhällsskyddet för barns integritet. Nu skall tydligen nyliberala valfrihetsideologer läggas till den gruppen. Stackars barn!

Per Gahrton