Under ytan

På Socialdemokraternas kongresser brukar de talare som hör till partiets yttersta vänsterflygel dra ned de största applåderna. Dessa brukar därefter motsägas av företrädare från partiledningen, som traditionsenligt håller sig något närmare mitten än gräsrötterna.

Något liknande pågår nu på Moderaternas kongress, fast i spegelvänd ordning. Medan jag skriver detta är det skatter, ekonomi och arbetsmarknaden som diskuteras. Kritik framförs mot skatter och regelkrångel. Även LAS kritiseras föredömligt. Tonläget är klassiskt frihetligt, och en bra bit från det som används i exempelvis denna debattartikel.

Dock, även om den socialdemokratiska partiledning sällan får applåderna med sig är det oftast dess linje som vinner vid voteringarna. Starka applåder är inte nödvändigtvis synonymt med majoritetsstöd. Och något liknande lär kunna noteras även hos Moderaterna.

Jag tvivlar på att stämman kommer att smälla partistyrelsen på fingrarna i alltför många frågor. Men det är ändå intressant. Bortom virriga förslag om att exempelvis kvotera bolagsstyrelser finns uppenbarligen fortfarande en underström av klassiskt frihetliga moderater…

På delvis samma tema skriver Stefan Olsson i Svensk Tidskrift.